LM i luftskytte (Lägenhetsmästerskap)

När det dröjer mellan besöken i fält så gäller det att vårda skyttegnistan så gott som möjligt. 

Benita delar inte min fascination för luftskytte men tävlingsinstinkten är det inget fel på. 

Därför ställer hon gärna upp när det bjuds chans att hålla mig på pottkanten, även om krutröken uteblir.

Med öppna riktmedel är även korta håll dugliga tävlingsavstånd.

Jag har större delen av uppväxten skjutit fjädervapen vilket ger mig ett (trist) övertag med den drivkällan. "PCP-klassen" är därför inte bara kul, utan bidrar till att våra interna mästerskap blir riktigt nervkittlande. 

Man ser tydlig skillnad i tävlingsmöjligheter beroende på val av riktmedel och drivkälla. 

Surfar man runt på nätet finns många diskussioner och åsikter kring vilken som är den "bästa drivkällan" för luftvapen. I detta ämne sympatiserar jag personligen helt med uppfattningen att: 

Den bästa drivkällan är den som gör att man vill fortsätta skjuta.

Unboxing Remington 870 Express

Köpte mitt första hagelvapen när jag var sexton, en hagelbock av märket Classic.

Den sköt bra i mer än ett decennium tills det nu blev dags för variation. 

Under uppväxten blev jag införstådd med att exempelvis Huskvarna var gedigna vapen, amerikanska pumpar däremot var opålitliga och gick lätt sönder. 

Jag antar att detta är ett klassiskt traditionstänk, återkommer säkert var i landet man än befinner sig. Min tes är att detta grundar sig en smula i rädslan för förändring?  Nu är det iallafall upp till bevis!

Valde en amerikansk klassiker som nytt hagel, Remington 870 Express med extra slugpipa. Kommer den slå hål på min "nedärvda" uppfattning om pumpar eller kommer den bekräfta dem? Ska bli mycket intressant att se hur den presterar kommande säsonger. 

Men först måste den packas upp ur lådan..

Genväg till kolvkam

Killen jag köpte min Remington 597 utav inkluderade några få tillbehör när jag köpte geväret. 

Inte något att hänga i julgranen direkt men jag uppskattar alltid andra individers kreativa lösningar, om de inte skadat varan jag köpt vill säga. 

När det gällde 597:an var den hemmasnickrade attiraljen en side saddle för de två extra magasinen

Plus för kreativitet, minus för design. Kan inte anklagas för att vara fagraste detalj man sett på ett vapen. 

Tyckte däremot bössan såg naken ut när den saknade utstyrsel plus att jag haft uppfattningen att kolven varit för låg för min smak. Därför var den smidig lösning jag fann hos Huntayard&Berras mycket välkommen.

Den avtagbara kolvkammen slog två flugor i en smäll. Kan höjas eller sänkas efter behag genom fler eller färre skumgummi-inlägg under själva strumpan. Fortfarande inte världens snyggaste lösning men något bättre, samtidigt som anläggningen underlättas avsevärt.

//David

54:ans nya hem

Fick smakprovs-bilder på 54:an efter den nya ägarens omhändertagande. Av bilderna att döma så har bössan hamnat hos en omsorgsfull entusiast. Hoppas den skördar framgångar bland måltavlorna nere i Skåne.  

Tänk vad några minuters polering kan göra, hade vart kul att se fler före och efter bilder.

Resultatet på 25 m laddat med JSB RS 4,5

Haenels hastighet

I Kombination med att jag lade ut min tivolibössa för försäljning kände jag att det var bäst att kontrollera dess kapacitet då jag jag utfört egen service på den med utbyte av delar.

När detta gevär kom i vår besittning för sådär 10-15 år sedan var det obrukbart. Pipan rejält igenpluggad efter att blykulor i fel kaliber laddats. Första skottet hade försökt skjutas ut med fler skott vilket såklart resulterade i trafikstockning. Skyttarnas föräldrar hade därefter haft geväret stående i garderoben då det varken fanns tid eller intresse att göra något åt det. 

Problemet löstes genom att det limmades ett fint borr på en gammal läskstång, med varsamt handlag borrades spänsten ur blykulorna och bössan var befriad från den långvariga nästäppan. 

Ett tag var lyckan total men när vi började skjuta med geväret och de nyinförskaffade stålkulorna var trycket ofantligt illa. Ammunitionen tätade inte i pipan och ofta rullade skotten ur pipan om man inte höll den upprätt. Detta resulterade i att den även hos oss hamnade i en ny garderobsdvala. 

När jag återupptäckte skyttet och började hamstra ammunition av olika slag så sprang jag på en ask blykulor i rätt kaliber. Kan inte skada att prova, var tanken som fick geväret att vakna ur sin slummer och se dagens ljus. Även om det inte var något precisionsvapen så gick det att skjuta med och man kunde plötsligt samla en grupp, om än spretig, på måltavlan.

Sen dess har geväret undersökts och mekats. Byte av fjäder, packning och matarpinne var den service jag gav mig på att utföra. fjädern skulle enligt butiken vara en "originalfjäder" och inte "exportvarianten". Förstod denna rubricering som att orginalet skulle leverera mer kraft än exporten och tänkte att det inte kunde skada.

Att geväret skulle åstadkomma olagliga anslagsenergier var otänkbart men eftersom vi äger en chrony så fanns inga skäl att inte vara på säkra sidan.

Notera att chronyn arbetar vidare trots två "arbetsskador" i fronten

Mycket riktigt var denna blyspruta i absolut lenaste laget. Den lär aldrig fälla någon kråka (knappt en sparv) men när syftet är socialt nöje med plingande mål och inte 100m benchrest så gör den jobbet.

//David