onsdag 8 januari 2014

Trotjänarna, mina första luftgevär

Min introduktion till skyttet kom tidigt genom att flera släktingar jagade och första luftgeväret jag kom i kontakt med var morbrödernas Diana 25. Därefter var jag medlem i Forshälla skytteförening (vet inte om de heter samma idag) från det att jag var sju år. Disciplinen som gällde var bänkskytte med luftgevär på 10 m.

Dock var det första luftgeväret som kom att hamna i mitt barndomshem inte av lika nobel börd som t.ex. Diana eller Feinwerkbau.

Var helt och hållet en ekonomisk fråga som gjorde att första geväret jag fick tillgång till var ett klassisk "Julapaket" innehållande Kina-tillverkat gevär med underspännare. Inkluderat var ett kikarsikte, servicesats och en läskstång.

Mitt exemplar kom att brukas i helt ofattbara 5 år innan det kasserades på allvar.
Under de 3 första åren användes geväret på nästintill daglig basis, det lappades och lagade och sköts tusentals skott.

Att det höll gick inte att skylla på kvalité utan snarare ren envishet ifrån skytten. Fjädern gick av vid flera tillfällen, små fjädrar i trycket knäcktes så att avtryckaren tillslut bara dinglade.
Tillsist så var man tvungen att fälla upp spännarmen med viss teknik för att inte skottet skulle avlossas precis när den stängdes.









 (http://www.jula.se/luftgevar-med-kikarsikte-4-5mm-777375)


Såhär ser de faktiska resterna av mitt exemplar ut idag. Den modifierades för att tjäna som leksaksgevär när min lilberor var barn.


Enda märke som finns på geväret är "Made in Shanghai China"



Vapnet som fick Jula-undret att stå till sidan var ett RWS Diana 28 och om jag inte misstar mig så inhandlades det i en liten jaktbutik i Stenungsund runt 2001. 

Jag hade nyligen sålt av mopeden då det ej fanns behov av tvåhjuling när jag börjat gymnasiet i Uddevalla och hade länge haft tanken på ett bättre gevär som jag kunde skjuta med när jag kom hem på helgerna. 

Sen dess har mitt Diana 28 varit det gevär som jag skjutit regelbundet med när chansen getts. Med gymnasietiden kom dock nya intressen och jakten/skyttet hamnade i skuggan under nästan ett decennium.

Det är nu i efterhand som jag tänker att Dianat antagligen är det som gjort att jag inte tappade bort hobbyn helt. För när man väl åkt hem på besök till familjen så har det inte alltid funnits tillfälle att ta sig ut på jakt, men det har aldrig saknats tillfälle för plinking...