tisdag 4 februari 2014

Besök hos en entusiast

Bloggen har ju hittills centrerad kring mig och det skytte jag själv utövar. Tyckte därför det kunde vara en frisk fläkt om jag lyckades klämma in andra entusiast-profiler när chansen ges. Förhoppningsvis kan detta bli ett återkommande inslag i framtiden. 

Entusiasten som får inleda, denna förhoppningsvis återkommande inläggs-serie, är en som jag själv varit med att introducera.

Namn: Ted
Födelseår: 2001
Hemort: Hedekas/Skee

Ted är uppvuxen som yngsta medlemmen i en familj bestående av mamma, pappa samt två äldre halvsystrar, en äldre halvbror och två äldre fosterbröder. Friluftsintresset har funnits runt honom hela livet genom hans mycket fiske/jakt-intresserade far, luftskytte-nördande halvbror och jägarsläktingar.

Skyttet har till störst del skett under o-organiserade former på hemgårdens marker under uppsikt av familjen. Under 2013 tog han dock steget in i organiserad verksamhet och började träna på Skee-luftvapenklubb utanför Strömstad i Norra Bohuslän. 
Hur intresset utvecklar sig framöver får tiden utvisa, men såvitt jag förstod när fotona till detta inlägg togs så är det ett intresse som med all säkerhet kommer finnas kvar under mycket lång tid.
   


Det ena vapnet Ted får nyttja (under uppsikt) är en ombyggd 2240 i kaliber 6,35. Han har själv sörjt för monteringen av kikaresiktet som sedan länge varit kasserat av hans far till följd av dålig kvalité. Men som ung entusiast tar man vad som bjuds och ett dimmigt sikte fungerar bättre än inget alls.

Ted lider absolut inte samma risk för att grannar ska klaga på oljud som hans lägenhets-skjutande storebror.

Fördelarna att bo på landet när man har intresse för skytte är många. Har man dessutom en pappa som hela sitt yrkesliv haft titeln bilmekaniker är chansen stor att man kommer ha bra tillgång till verktyg och rentav egen arbetsbänk.

En sann skytte-entusiasts "hobbygrotta" är inte fullständigt utan åtminstone en liten trofé av något slag. Att bytena är nedlagda av släktingar och med krut istället för luft går inte göra mycket åt när man ännu saknar en jägarexamen.


Från vänster: Kanin, Räv, Bäver, Rådjur (och på översta bilden även Älg)


Utöver den ombyggda 2240:an finns även tillgång att skjuta med ett nedärvt Diana 28 i kaliber 4,5 samt en modifierad Crosman 1322 i kaliber 5,5. Något jag fann mycket intressant var Teds egenhändiga utsmyckning av pipan till 1322:an. 

Samt hans kreativa lösning vid val av axelrem + tillverkning av fästen


Det som fascinerar mig är inte att lösningen skulle vara den snyggaste eller mest påkostade. Det jag finner intressant är att han på många punkter tänker mer utanför boxen än vad jag själv vant mig vid att göra. Min första tanke skulle antagligen vara att leta efter någon butik som sålde en färdig produkt av det slag som jag sökte och sedan betalat det pris säljaren velat ha.

Lösningen Ted presenterar är den av en person som känner ett behov, men som saknar möjligheten att enbart lösa problemet genom att kasta pengar efter det.

Axelremmen visar klart och tydligt att det handlar om problemlösning i dess renaste form, kombinerat med tillvaratagandet av befintliga resurser. 

I mina ögon är det en mentalitet som bör uppmuntras och som jag tycker inger framtidshopp när man finner den hos även de färskaste av skytte-entusiaster:)