SLJSF

Så var det äntligen dags att skriva om det efterlängtade första besöket på skjutbanan hos Stockholm Luftjaktskytteförening! Dagen till ära var det grymt väder och jag var inte den enda som kände att det drog i avtryckarfingret. 

Hade tidigare rekat vart banan höll till, den gången var det stängt, isigt och helt öde. Vid detta besök fanns det knappt plats att ta sig fram till banan med vår lilla peugeot. 

De flesta skyttarna höll dock till nere på grannklubbens krutbanor som är belägna precis före man kommer in till luftskyttet. Så trots trängseln på vägen in fanns gott om plats för oss som gillar när det puffar.

Det var mycket skönt att komma ifrån lägenhetens begränsade avstånd och se att här finns ordentlig potential till att växa som långhålls-skytt, den dagen man går vidare från 10 Joule vill säga.

Varierande mål fanns tillgängliga på plats om man inte enbart ville plinka sina egna tavlor, upphängnings-metoden fick mig att känna mig som hemma.

Eftersom jag haft ett par bössor som jag ansett gett för mycket knall för lägenhetsskytte så var det dessa som fick inviga min första dag utomhus. Gamo Shadow 1000 var ett av dessa vapen som jag dessutom inte ens haft chans att provskjuta sedan jag satte samman det, var dock lite väl entusiastisk i mitt urval av testaskar.

Entusiasmen visade sig också göra mig övermodig och jag fick snart inse fakta. Bilden talar ju för sig själv såhär i efterhand även om jag inte till en början fattade det på plats. Det är nu konstaterat, ingen idé att genomföra ammunitionstester och förvänta sig se något som helst när man: 

A) Använder öppna riktmedel 

B) I en bössa man aldrig ens avfyrat

C) på 20 m

Lade raskt ner försöken att ens träffa tavlorna, men innan jag gick vidare till att dra tavlorna närmare mig ville jag testa de gevär som åtminstone hade kikarsikten på samma avstånd. Hade utöver Gamot laddat med min Webley-duo då dessa inte fått se utsidan vapenskåpet sedan de köptes. 

Den svarta "bytes-trackern" var lika oanvänd som Gamot och jag har länge velat se om det ens går att skjuta med. Det var därför denna som var först till rakning ur webley-familjen och jag laddade upp med tre testaskar.

Avbröt dock testet redan efter Scandot då det kändes som om Duckhunt-hunden närsomhelst skulle hoppa upp framför tavlorna och skratta ut mig. 

Resultatet var, i klarspråk, ren dynga och det fanns inget skäl till att göra bort sig mer inför publik så jag bet ihop och kortade ner avståndet.

Det var ingen centimeterprecision på tavelavståndet då jag gissade att 10m låg ungefär på halva sträckan. Fanns en liten platta ungefär på mitten också så jag tänkte att det kanske varit någon som mätt ut avståndet sedan tidigare. Det fick duga för mig bara jag kunde gruppera på tavlan.

Det var samma kulval som testades och denna gång gick det åtminstone att urskilja ett mönster

Ammunitionsordningen på tavlorna lades på samma vis från vänster till höger som askarna ligger i fotot ovan. Den översta raden tavlor visar vad den svarta Trackern gick för i mina händer och de nedre tavlorna visar i samma ordning hur den orörda klassiska DL Trackern betedde sig med samma skott.

Den svarta Trackern tyckte bäst om JSB Exact medan DL Trackern tilltalas av Defiant Vintage.

Då dagen gick fort och jag det blev minst lika mycket snack som det blev skytte så fick testet av mitt Gamo dras ner till en sorts kulor. 

FX 4,5 har visat sig fungera bra i mina Dianor så det tycktes vara ett vettigt val om jag endast skulle hinna med en enda sort och resultatet var långt mer tillfredställande än det på 20 meter. 

Även om jag säkert kan träna mig till att hålla ihop grupperingen än bättre så kommer det inte vara målet med Gamot då det endast skaffades i reparationsövnings-syfte. Att det fungerar är däremot en mycket trevlig vetskap just för att jag själv har reparerat det från ej skjutbart till fullt fungerande.

Hur mycket jag än övar är jag övertygad om att varken Gamot eller Trackenr kommer kvalificera mig till den liga som Peter Hillergård spelade i med sin Feinwerkbau. Har inte skjutit en sådan här vapenmodell sedan jag var barn och jag har helt förträngt njutningen som infinner sig när man leka "kirurg" bland skjutmålen. 

Sammanfattningsvis var det en mycket givande första dag på Stockholms Luftsjakskytteförening och jag ser fram emot många fler.