FX Indy .30 vs waterfilled cans

Candycane-load i FX Indy .30

När de initiala testen på papper var klara så återstod självklart plinkandet. Är i min mening rent omöjligt att inte vilja se hur en kaliber .30 kula bearbetar alla de standardmål man satte upp som liten.

klassikern som ingen person med skytteintresse kan ha missat är ju vattenfyllda burkar.

Ett annat vanligt mål som ung var äppelkart på vild-aplarna runt barndomshemmet. Denna simulering iscensattes dock med rutten halvfrusen fallfrukt istället för äppelkart, placerat på väl vald buske.

Svårt att beskriva i ord den tillfredsställelse som ljudet av fullträff i mjukt mål genererar. Viktigaste skillnaden från tavelskytte i min mening. Att dessutom få respons i form av äppelmos-fyrverkeri i siktet är en fröjd för själen.

 Var nog första gången i mitt liv som skott mot vattenfylld burk faktiskt gav den respons som jag hoppats på.

 Ville veta om de olika kulvikterna gav skilda resultat, men aluminiumburkar visade sig vara svåra mål att utläsa skottverkan på. Som syns ovan är det en omöjlighet att se skillnad på vilken diabol som träffat respektive burk. (även om jag på bild ställt upp dem i ordningen som de sköts.)

 Eftersom ballistic gel inte är något jag har tillgängligt föll tanken på ett annat klassiskt formbart material som dessutom finns stapelvis av i varje matvarubutik.

Margarinet gick direkt från kylskåpet ut till målplatsen och besatt en solid genomkylning.
Hade nånstans uppfattningen att kulorna skulle få problem med att kämpa igenom en rågad decimeter härdat fett, men satte ändå upp en gammal kasserad och synnerligen sliten ugnsplåt som kulfång.

Hoppades nämligen få chans att samla upp och studera de avlossade skotten efter träff.

Fyllde en Candycane-load bestående av mina tre diabolsorter, laddade dem i märkesordningen som syns ovan, vänster till höger. 

Planen var att placera dem i samma följd även i målet för att, en gång för alla, få en vettig uppfattning om deras verkan/effektivitet som jaktammunition när den dagen beger sig.

Om äpplen var en kunglig skytte-underhållning, så behöver jag knappast beskriva bilden ovan.

Däremot blev min rädsla att margarinet skulle mjukna orsak till att jag stress-sköt som en kratta. 

Vettigaste träffen signerades JSB exakt och diabolen genererade även den, i diameter, största "sår-kanalen" av de tre kulsorterna. 

Min teori är att den i egenskap av att vara lättaste diabolen i testet också haft högsta hastighet. Därmed inte hunnit lämpa av så mycket energi i målet, utan istället plöjt på rakt igenom.

I mitten återfanns den blå FX Boss diabolen, lättaste ammunitionen till Indyn ur FX egna sortiment.

Träffen gick som synes åt skogen men valde ändå att låta den representera eftersom jag var mest nyfiken på att utnyttja resterande målmaterial för ett nytt skott med den röda Boss-kulan som jag haft störst intresse av i detta test.

Den röda hade första omgången tagit högst av de tre och plogat en respektabel mittbena i margarin-kubben.

Ville dock ha ett försök till med en röd Boss, i egenskap av tyngst kulsort. Förhoppningen var att kunna dra en parallell till den lätta JSB kulan. 

Väl avlossat märkte jag dock ingen uppenbar skillnad mellan den röda tunga Boss diabolen (näst längst till vänster i bild) och den lätta JSB Exact diabolen (Längst till höger i bild).

Vad som däremot gick att konstatera var att samtliga sorter tycktes penetrera såväl bakfett som ungsplåt med relativ lätthet. 

Återfann den första första röda Boss diabolen som visst haft en dålig dag över lag, den misslyckades på håret att ta sig igenom plåten.