Vad faller luftkungen i smaken?

Så var det äntligen dags att få göra ett ordentligt test av Diana 54 Airking! Slumpade ett gäng askar ur skåpet och släpade fram chronyn. En av orsakerna till att jag ratat modellen tidigare är för att den är så bulkig i storleken. Har skjutit mycket med 35:an inomhus och i förhållande till den gav 54:An ett stabilt och skönt grepp som jag börjar inse att jag saknat hos 35:an.

Dexter gick med på att pappa fick leka med sina leksaker medan han tog en omgång med gossedjuren.

Railkonceptet som ska låta skytten undgå rekylen fungerar i min uppfattning mycket bra. Att jag inte skjuter hål i hål på 8 meter ännu beror nog främst på ovana tills jag hittat en vinnande kombinationen av grepp, kula och skjutställning. Men att precision är lättare att upprätthålla med denna modell är i mina ögon en sanning.

Prestationstest Crosman 2260

Eftersom min crosman 2260 fått lite extra uppmärksamhet det senaste tyckte jag det var bäst att en gång för alla finna lösningen på en fråga jag haft sedan jag köpte geväret.

- Hur många skott får man per kolsyrepatron?

Har komit så många andra projekt i vägen sedan jag skaffade bössan att min frågeställning hunnit rinna ut i sanden, samt att jag klassat cromans kolsyrevapen för högljudda att skjuta med i lägenheten. 

Insåg dock nyligen att 2260:an, antagligen på grund av sin längre pipa, har ett mildare ljud än min vanliga 2240 så jag vågade mig på ett test.

skjutbänken och underlaget ger knappast någon optimal skjutställning, men precisionsskytte var inte på agendan denna dag.

Avståndet mellan sovrumsväggarna är ganska jämna 10 meter men eftersom jag har en spjälsäng bakom kameran och behöver utrymme att röra mig på så blir avståndet avkortat till runt 8m.

Rödpunkt-siktet var inte inskjutet men denna gång stod de dubbla spånskivorna emot mina bommar.

Var mest intresserad av att se antal skott per kolsyrepatron samt lyckas regga några hastigheter genom chronyn. Grupperna höll sig dock någorlunda samlade utan att ansträngning lades till precision.

Var ärligt förvånad att jag inte fick ut fler användbara skott. Med den sortens kolsyreslöseri förlorar man ju verkligen motivationen till att investera i andra gas-drivna vapen.

Vad som däremot var positivt med skjutningen var mitt nya rödpunktsikte. Lånade i tidagre inlägg rödpunkten ifrån min 2240. Det exemplaret hade dock aldrig testats tidigare och jag insåg att punkten var helt värdelös. Den var alldeles för skarp och täckte praktiskt taget hela tavlan när man lade an på 8 meter.

Båda siktena är billiga importer från Kina, skillnaden sades vara att det nya, något dyrare, siktet hade en anpassningsbar punkt som ställde in sig efter ljusförutsättningarna och det visade sig fungera mycket bättre än de första.

Stock-putset fortsätter

Skippade småsnacket och drog fram det eldrivna artilleriet. Är mycket roligare när man slipper att ha massa blåsor i händerna.

Nu börjar det åtminstone likna något, förutom att jag ska följa upp de råd om oljebehandling jag fått på tidigare inlägg så måste jag också ta chansen att låta den kreativare sidan i mig gå lös lite. 

Eftersom jag inte vågar göra något på fri hand, med risk att förstöra stocken, så lekte jag en stund i Photoshop för att testa mina idéer.

Tillslut fastnade jag för temat att det skulle vara mitt barns första gevär, framtiden får ju utvisa om han drabbas av skytteintresset eller om geväret ens kommer finnas kvar i vår ägo. Men jag tyckte det var ett mönster som kunde funka.

Håller nu bara tummarna för att det ska bli lika bra i verkligheten som i Photoshop.

To be continued..

Provskjutning Peerless .21

När jag var på familjebesök senast så skedde ett ägarbyte av den Peerless .21 pistol som synts i några av de tidigare inläggen. Inte helt oväntat så har lillbrorsan andra pryldrömmar än en gammalt samlarpicka så han förstod att det fanns en potentiell kund i sin luftsskytte-nördande storebror.

Senaste tiden har spenderats att hitta mer information än de texter som står att läsa i Blue book of airguns, testat de flesta sökkombinationerna en dator kan erbjuda men har gått bet i alla försök att skramla ihop mer fakta om märket eller vapnet.

En sak är dock säker, det är ingen precisionsskjutare i sitt nuvarande skick. Plus att det är tveksamt vilken kaliber den har. 

Klassiska 4,5(.177) är för små och trillar rakt igenom loppet medans närmsta syskonet 5,0 (.20) är för stora för att ens få plats. Mellantinget som därför fungerat bäst är pilar i förstnämnd kaliber.

Pistolen går däremot inte att anklaga för att vara "fullpower "det är en sak som är säker. Får nöja sig med prickskytte på någon meters avstånd och på denna distans är precision inte ens upptäckt. 

Provade för skoj skull att få några skott genom chronyn och de snittade ofattbara 0.16 Joule. 

att pistolen skulle tillföra något till mitt skytte fanns ju självklart ingen förhoppning om. Peerlessen är istället ett fascinerande vapen på alla andra vis. Det är helt enkelt en prydnad i skåpet som ska bli mycket intressant att undersöka ur andra aspekter än dess skjutegenskaper.

Blocketshopping RWS Diana 35

Innan 54:an tog plats i skåpet så var det klassikern RWS Diana 35 som oftast plockades fram när det vankades lägenhets-skytte. Orsak till att jag helst använt detta gevär i hemmet beror på att det är lagom tyst för att inte störa mina grannar samt folk nedanför på gatan. 

Men om tystnad var enda orsaken så skulle jag ju aldrig skjuta annat än FX Independence, vad som verkligen gör Dianat mer attraktivt är det faktum att det blir en utmaning att skjuta. Känner att det på inomhusavstånden blir för lätt att få bra grupper med Indyn. Med 35:an syns variationerna orsakade av dålig koncentration, grepp eller ammunitionsval även på korta håll.

Jag tycker helt enkelt det är mer sport med fjädervapen som RWS Diana 35.

En av mina morbröder ägde under uppväxten ett exemplar av 35:an. Det var ett vapen som jag tyvärr inte fick chans att använda så ofta som jag kanske önskat. Det har därför i mina minnen fått en slags ikonstatus som inte helt oväntat ledde till införskaffande av ett eget exemplar.

Dianat hade några, som jag ansåg, skavanker men tyckte priset som hamnade strax över en tusing var överkomligt. Dessutom bodde mannen som sålde geväret  endast några kvarter bort så tillgängligheten gjorde affären än intressantare.

Nätskärningen är fläckigt mörk, något jag gissar handlar om slitage p.g.a. användning.

Bakkappan har några år på nacken så den är en smula torr och naggad i kanterna. Men i övrigt har jag inte upptäckt några fel eller brister.

Finslipet som kan få men som helst lack!

Så var det dags att ta tag i mitt andra projekt från 2013, rusta upp mitt RWS Diana 25. 

Har hittills endast skruvat och mekat på ytlig nivå, tanken är att detta lilla gevär kommer vara instegsporten till ett tyngre nörderi där även själva materialen som bygger luftvapnen ska hamna i rampljuset. Eftersom jag ännu inte besitter modet att gå på en blåneringprocess, har inte arbetat mycket med metall, så mjukstartade jag med stocken.

Köpte ett restaureringskit av märket (märke) hos Hurricane, vet inte vilket som är bäst eller hur man egentligen ska gå tillväga. Valde därför kit utifrån det märke jag såg flest Youtube-mekare använda, detta så jag skulle ha en stadig informationsbas av "How to"-videos när frågorna började dyka upp.

Efter min första sammandrabbning insåg jag två saker (som erfarna vapenstock-slipare antagligen listat ut via bilderna).

Insikt 1: Att ge sig i kast med att slipa upp trästycket old-school, med endast handkraft, kommer bli ett satans hundgöra. Rentav idiotiskt dessutom när man besitter el-verktyg som faktiskt gör processen snabbare! 

Insikt två: Även om man vill ha en fin jämn yta på slutresultatet så kan det vara en bra ide att börja med grövre sandpapper istället för att gå direkt på med det finkorniga! 

Speciellt om man ska ha någon som helst chans att ta sig igenom den noshörningshud till lackering Diana-stocken utrustats med utan att tappa förståndet i processen!

Crosman 2260 makeover

Om ni minns bilderna från fjolårets sommarskytte så hade jag då förvärvat en Crosman 2260, den syns i bilderna med en monterad bipod samt iförd ursprunglig trästock. 

Crosman-vapnen i min ägo har aldrig egentligen blivit skjutna med, de har bara vart ett ständigt skruvande på de stackarna.

För en tid sedan beslutade jag att 2260:an skulle vara den primära crosman-representanetn i min vapengarderob och att det inte skulle bli så mycket mer skuvande. Jag ville ha en taktisk look så trästocken byttes ut mot 2240-basen med skelettstock som ackompanjerades av några extra pipband. Det hela kröntes med ett tradera-inköp som fick hela riggen att se bisarrt oproportionerlig ut.

Har inte vart nöjd slutresultatet av denna uppsättning men medans andra projekt stulit tid så har den fått stå där i skåpet och samla damm. Först nu när jag fick hem lite Weaver-fästen så ploppade det upp en tanke.

Går railsen att fästa på pipbanden!?

Visst tusan gick det, rail-skruvarna var av samma dimension som de små låsskruvarna. Det enda problemet var att rail-skruvarna var för långa.

Löstes dock snabbt med en Dremel.

Kände mig som upfinnar-Jocke när jag väl fått railen på plats. Men det på tok för stora siktet tog fortfarande fokuset från mitt hemmabygge.

2260:an blev lätt och hanterbar som en fjäder när ohyggligheten till sikte var bortskruvad. Som alternativ passade jag på att låna rödpunkten från 2240:an.

Blev i mina ögon (och händer) en enorm förbättring, har nu beslutat att skaffa ytterligare ett rödpunkt så crosman-pickorna får varsin istället för att behöva dela. 

Blir antagligen att jag fortsätter bygga på 2260:an framöver då Crosman-febern är lätt att drabbas av när man väl utsätts för smittokällan.

Gamo Shadow 1000 reassembly!

Efter det "trainwreck" till återmontering som upplevdes när jag för en tid sen försökte få ihop mitt Haenel var inget jag hoppades återuppleva denna gång. 

Reservdelarna kom från Tommys vapenverkstad (http://www.tommysvapenverkstad.se/Luftgevar.aspx) där jag upplevde mig få mycket tillmötesgående service och snabb leverans, tummen upp för det.

Geväret införskaffades som renoveringsprojekt att öva upp skruv-kunskaperna på, så detta var ju nästintill examensprovet.

Delarna lades fram och kontrollerades så att inget saknades

Fjäderhylsan, orsaken till att bössan var defekt. Borde ju gå att svarva till en i bättre material så man slipper byta framöver kan tyckas.

Passade även på att slänga in en smula överkurs och byta pistongpackning.

Smorde upp fjädern med ett litet lager av Hurricanes fjäderfett innan den klämdes in i manteln.

Man tar vad man har, gummibandet underlättade sjukt mycket.

Ännu ett exempel på improvisation. Ett limstift fick agera lagom tjockt föremål som kunde hjälpa in fjäderpaketet den där lilla extra millimetern som gjorde att sprinten kunde glida in.

Små fjädrar är alltid kniviga att få på sin plats men denna kom dit relativt smidigt.

Sen var det bara att slå in paketet och på med rosetten.

Geväret saknade korn när jag fick det. Även denna detalj fanns på Tommys vapenverkstad!

Voila! Allt flöt på som en eka i insjö! 

Detta var en välbehövlig "moralboost" som fick mig taggad att ge Haenel-skrället en returmatch. Gamo Shadow 1000 är ingen modell jag tidigare provskjutit så det ska bli intressant att dra iväg några kulor med den framöver. 

Insåg dock att det blir ett skjutbane-gevär, osmidigt nog kom jag fram till detta efter jag satt samman bössan runt 23-tiden en vardagskväll. Var ju tvungen att spänna upp fjädern för att se att allt fungerade, hade någonstans på vägen fått för mig att jag kunde spänna av geväret som ett gammalt Diana. 

En uppenbart korkat föresats då jag en halvtimme tidigare hade fipplat dit säkringen som förhindrar avspänning innan geväret är skjutklar. Blev sonika tvungen att avlossa ett blankskott för att spänna av fjädern -"Men det kan la inte vara så farligt" tänkte jag..

Kan ha berott på att jag inte förväntade mig det, men min andra teori är att boven i dramat var ny-smörjningen av pistongen. 

Bössan gav hursomhelst ifrån sig en knall som satte lock för ena örat och lämnade mig helt paff där på köksgolvet. Väckte antagligen varenda hund i Vasastan, men som tur var hördes inga sirener.