Blocketshopping - Hatsan 125 Sniper .25

För en tid sedan var jag ut till Ekerö hos en trevlig luftvapen-entusiast och skaffade ett eget exemplar från Hatsan i kaliber 6,35.

Säljaren gav mycket positivt intryck då han ärligt berättade att han skruvat mycket på egen hand. Han visade upp de skavanker geväret dragit på sig längs vägen och detta i kombination med en realistisk prisbild samt vettig annonsering gör honom till vad jag anser är en förebild inom Blockethandeln.

Eftersom jag önskar ha så bred samling som möjligt har ett exemplar ur Hatsans produktlinje alltid varit intressant, plus att mitt stall nu tilldelades bredden av de "tre-stora". Enda som saknas är kaliber .20 och .30 innan jag känner mig nöjd på kaliber-fronten.

Utöver min önskan att få hela spektrat av kalibrar så jobbar jag mot att få en vapengarderob med så blandade "karaktärer" det går. Min partner behövde bara slänga en blick på geväret innan hon med knivskarp precision sammanfattade hela känslan det utstrålar i en enda mening.

-"Det ser ut som något en fjortis skulle köpa."

När jag associerar min samling till karaktärer skulle exempelvis Trackern vara den korta satta gubben som håller hårt på traditioner och lite svår att komma överens med. FX Independence skulle vara den moderna multi-sportaren som inte räds svett och alltid tar sig fram på egen maskin.

Hatsan 125 Sniper är luftvapnens motsvarighet till mopedburen ungdom, som till följd av hormonexplosion växt om sina föräldrar. Klädseln avslöjar dock det barnsliga sinnet som kan te sig enkelspårigt i sin målsättning och med ett något obalanserat humör.

För mig har Hatsan samma dragningskraft som senaste tidens plast-ammunition, jag förväntar inget extraordinärt men kan inte låta bli att vilja titta närmare.



Har förstått att många finner detta gevär lika svårköpt som det skulle vara för en inbiten Harley-ägare att byta till Kina-scooter. 

Enligt tidigare ägaren hade det blivit glapp när han mekat då låsskruven var för klen/liten. Han hade därför löst det här med en större skruv.

Geväret visade en del tecken efter det egenhändiga skruvandet, men inget oförväntat med den prisbilden som erbjöds.

Främre stockskruven hade slitits ordentligt och utsatts för en smula kreativ problemlösning.

Bakre stockskruven var enligt utsago helt utbytt.



Till de saker jag fann mycket trevligt med geväret var greppet som passar åtminstone min hand perfekt. Det är inte direkt p.g.a. materialvalet utan beror på att greppet buktar ut en smula, vilket fyller upp handen och ger en stabil känsla.



Den andra positiva saken är ju såklart att den är redo för vilka fästen som helst.

Den viktigaste funktionen för mig är ljudet då jag ofta är begränsad till hemmet, jag var helt säker på den lilla "shrouden" enbart skulle vara där av estetiska skäl men detta geväret visade sig vara mycket tyst.



Utbudet av ammunition är ju inte lika extrem som för de mindre kalibrarna, men jag började med dessa fyra för att se vilken som 125:an gillade bäst.

Konsekventast i klassen blev en Walther kula som omväxling! Som ni ser kräver detta gevär övning, avståndet är ca 8 meter så med min bleka erfarenhet av modellen är detta mil från ett precisionsinstrument. Kan ej utse någon "vinnare" i detta skede då jag inte kan avgöra om det är mitt skytte eller ammunitionen som ger sig tillkänna.

 Anslagsenergin med mitt exemplar ligger runt 9 Joule med JSB King, vilket i sin tur styrker tesen att det måste vara riktigt strängt vapen att försöka precisions-skjuta i licensutförande. 

Sämst presterade Benjamin! Var beredd på att dessa inte var några 10 Joules kulor, men det gick långt sämre än tänkt. Dessa diaboler är lite vidare i kjolen vilket antagligen spelade in på deras blytrycksfall. (Första lilla gruppen syftade att träffa mittenringen, höjde efter 3 skott upp kornet till det röda krysset.) 

Precis som Benjamin var Baracudan mer en rolig ask att äga snarare än något jag förväntade bra resultat av. Den gjorde trevligt nog mycket bättre ifrån sig än Benjamin och höll faktiskt ihop gruppen något, med en aning mindre lobbad kulbana. (kornet låg på det röda krysset)

Tyckte det var kul att se hur vikt i förhållande till hastigheten inte bara påverkade resultatet på tavlan utan hur det uttryckte sig i kulans deformering.

Är under förutsättningarna mycket nöjd med mitt köp. När man som jag skjuter mycket på kort avstånd inomhus kan det faktikst vara riktigt tillfredställande med ett svårhanterligt vapen.

Att skjuta med Independence under samma förutsättningar känns på gränsen till meningslöst då det är otroligt lätt att få bra resultat. Med Hatsan får man chans att kämpa och kanske utvecklas som "fjäderskytt" på kuppen.

I min mening största nackdelen med denna typ av luftvapen är dess trista rykte och framtoning på främst internets andrahands-marknad.

Många annonsörer visar tyvärr starka spår av bristande omdöme vilket inte gynnar skytte-intresset på något vis. Om jag själv som jägare och skytt reagerar, kan jag bara gissa hur individer utan intresset ser på mentaliteten.

Vare sig man vill det eller ej så är det personer utan intresse för jakt/skytte som kommer vara majoritet när det bestäms om vad som är lagligt eller ej. 

Så utan att bli långrandigt skenhelig skulle jag vilja be om skärpning på denna punkt, snälla.. 

Tack på förhand!