Förändringens år 2014

Bloggens andra levnadsår lider mot sitt slut. 

31:e December 2013 Författade jag ett inlägg med fokus på min nöjdhet över att ha roddat skrivandet hela vägen till årskiftet. 

I samma inlägg satte jag upp några "Nyårsmål" relevanta för bloggen inför det kommande året:

- Hålla bloggen vid liv i 1 år

- Uppdatera med max 2 dagars mellanrum

- Ta mig ut till skjutbana minst en gång i månaden

Kan såhär med facit i hand säga att jag misslyckats gruvligt i dessa intentioner. 

Men istället för att frossa i vad jag misslyckats med, vilket är lätt hänt, ska jag se till vad 2014 tillfört min skyttevärld.

Först och främst:

- Jag har fortsatt skjuta, fota och skriva! 

(Trots långa uppehåll finns intresset kvar.)

- Jag har besökt skjutbanor! 

(Inte en gång i månaden, men skyttet har tagit sig utanför lägenheten.)

Utöver ovan nämnda faktum har sidospår uppstått. 

Stor påverkan på bloggen gjorde Benitas plötsliga uppvaknande till skyttets värld, vilket föranledde bloggens uppenbara namnbyte. 

Nydöpningen råkade bli av osmidigare slag då jag helt sonika ersatte namnet Urban Airgun med Airandpowder.  

Hade jag tänkt taktisk skulle jag startat en ny blogg, sen dirigerat om intressenter från UrbanAirgun till Airandpowder. 

Istället slutade namnet Urban Airgun existera och i kombination med det föll besökarantalet handlöst. 

-"Varför byta namn?" kan man då fråga sig.

Jakt och krutskytte har fått stor fokus i vårt hem under 2014.  

Min egen uppbyggnad av en heltäckande vapengarderob och Benitas jägarexamen med allt vad det innebar slog hårt på luftpuffandet. 

Under 2014 kom även beslutet att faktiskt flytta ifrån det "Urbana" Stockholm och återvända ner till den Skånska myllan.

Namnbytet var därmed en heltäckande förberedning för framtiden.

Det kommer med andra ord bli ett mycket spännande 2015. 

2014 avrundades därtill med slutföringen av mitt i särklass mest utdragna vapeninköp någonsin. 

Skrev förra året om drömmen att äga en FX Indy .30 fullpower.

Bifogade då bilden ovan, lånad från Airguns of Arizona. 

Inköptillståndet tog 8 månader att få beslut om (Stockholms län) och många samtal med handläggaren blev det.

När polisen gjort sitt var det upp till FX Airguns att leverera. Till sist vidarebefordrades bössan galant av Tobbe på Hurricane.

Indyn är därmed geväret som kommer hålla luften kvar i Airandpowder och jag ser fram emot att skriva om den.

God Jul och Gott nytt år!

//David

 

Huvudstadens Luftvapen utbud, del 1

Ska man verkligen få en bild av dagens utbud på luftvapenmarknaden är internet oumbärligt.

Men oftast vill man blänga på en grym produkt i verkligheten, med chans att faktiskt få göra provanläggningar och klämma på drömköpet.

Luftvapen fortsätter dock, trots omfattande teknisk utveckling, få rollen som skytte-sveriges "tonåring vid släktmiddagen". Det är ingen som vet exakt om/när tonåringen ska flytta från barnbordet till vuxenbordet. Med andra ord:

- Etablerade jaktbutiker satsar sällan på ett brett utbud för luftskytte-entusiasten eftersom luftvapen ej generellt klassas som jaktvapen.

- Softairgun/"Hobby"-butikerna fokuserar på vapen som simulerar krigsmateriel, där möjlighet att skjuta en annan individ utan att denne tar skada har högsta prioritet. (Något man av uppenbara skäl inte bör använda ett luftvapen till.)

Trots detta sorgliga tillstånd existerar butiker som erbjuder viss nivå av ögongodis.

Under min tid i Stockholm har jag kartlagt guldkornen i huvudstaden så gott jag kunnat. 

Hoppas nu bespara intresse-gelikar frustrationen av att plöja fram genom trafik och folkmassor bara för mötas av dogmatch 4,5 som enda ammuntionsval. Tänker börja denna miniserie av inlägg med att avhandla..

 Jaktbutikerna.

(Min bedömning baseras på butikernas möjlighet att tillgodose luftskytten. Ej Krutskytten eller storviltsjägaren)

Knappar man in sökvalen Jakt Vapen Stockholm på Eniro inser man snart att de främsta aktörerna inom sökramen kan begränsas till 3 butiker. 

HUNT 

är den återförsäljare i området med minst antal luftvapen-produkter i sitt sortiment.

Fick vid mitt senaste besök veta av butikspersonalen, att luftvapen klassas som säsongvara hos Hunt. 

De lagerför ett basutbud av ammunition året om för övningsskytte, dessa rymdes på ett hyllplan om ca 30x20 cm snett bakom kassamaskinen. Utbudet baserades nästan helt på kaliber 4,5 med ca två märkesval av diabolkulor och en representant för rundkulor. 

Under sommaren hände det att luftgevär lagerfördes, men då handlade det visst om ett maxantal kring tre gevär representerade i butiken. Märkesval vid inköp av luftvapen föll enligt personalen på Gamo.

Widforss
placerar sig som nummer två på listan över Luftvapen-vänliga jaktbutiker i Stockholm.

Vid de tillfällen jag besökt affären har det alltid funnits ett litet vapenställ nere i kasunen för luftdrivna plinkers.
Har dock inte kunnat urskilja andra märken än Gamo i sortimentet av bössor men till Widforss fördel skall nämnas att de satsat på såväl juniorvarianterna som de mer fullvuxna Gamo gevären.

Utbudet av målmaterial är inte enormt, men existerande. Variationen av ammunition ligger knappt över det hos HUNT, men finns däremot för beskådning i vapenlokalens "mingelhall".
Placeringen underlättar ögonshopping då man slipper känna sig i vägen, hängandes in över kassan som en byfåne.

Walter Borg
Är däremot butiken man bör knappa in i GPS:en från första början om man som luftvapen-entusiast vill känna sig erkänd bland jägarfolket.

Skillnaden med Walter Borg är egentligen inte ett stort utbud, utan att luftvapnen förärats med en helt egen hörna i butiken.
De lagerför en vettig variation av vapen från Gamo till Diana och Weihrauch. De är inte heller låsta till fjädervapen, olika PCP finns alltid lager. Har själv känt på modeller från FX, Hatsan, Benjamin (både Marauder pistolen och geväret har funnits till försäljning).

Under Walter Borgs återkommande auktioner dyker det regelbundet upp olika vintage-bössor i vapenstället som tillför ytterligare skäl till besök.

Men den stora elogen går dock till deras ammunitions-utbud, som i förhållande till konkurenternas är som att jämnföra soppkök med ett julbord.

Faktumet att de lagerför kaliber .30 (trots att det erkänts vara en felbeställning och personalen själva knappt känner till att de har varan i butiken) gör att detta är den mest välsorterade, fysiska, återförsäljaren av luftvapen-bly jag besökt förutom Hurricane.

När jag frågade om lov att fotografera lufthörnan på Walter borg så beklagade de sig över att det var stökigt med pärmar bland vapnen och att kul-askarna stod lite huller om buller.

Jag tror inte jag talade för mig själv när jag försäkrade dem om att en stökig luftvapen-sektion är grymt mycket bättre än ingen alls.

//David

Trap i Haninge

Under sensommaren och hösten upptäckte jag den, i min mening, mest kravlösa skytteklubben jag hittills besökt i Stockholm. 

Haninge Jaktskytte Klubb 

www.hjk.se

Perfekt för skyttar (i min egen situation) som vill prova på mer organiserade tävlingsförhållanden och träffa andra entusiaster men inte har chans att ta sig till en skjutbana så regelbundet som önskat.

På Haninge Skytte Klubb kan man droppa in under öppettiderna som finns angivna på hemsidan.

Antingen har man egen bössa och licens med sig eller så kan man använda lånevapen med legitimationen som pant.

Väl på plats går man till "bunkern" och bestämmer hur/vad man vill skjuta.

En serie trap plus 25 skott går lös på 100kr.

Samma pris gäller om man saknar eget vapen (dock får man först ut ammunition och bössa vid skjutplatsen i utbyte mot legitimation samt namnteckning.) 

Saknar man eget vapen kan det bli längre väntetid har jag märkt. 

Mina besök på HJK har förlagts till helger då många besökare varit på plats. 

Funktionärerna har vid mina besökt begränsat antalet lånevapen som får delta per serie. 

Är många låneskyttar på plats blir då väntetiden lång.

Vet ej om detta är praxis, hur de löser situationen när antal låneskyttar är i majoritet vet jag inte. 

Men tycker personligen det är en vettig säkerhetsåtgärd, det bör vara lättare att kontrollera/assistera eventuellt ovan skytt om det bara deltar en per serie och inte fem stycken.

Tycker Haninge Jaktskytte Klubb ska ha creds för sitt upplägg och jag kommer själv att göra återbesök så ofta jag kan.

LM i luftskytte (Lägenhetsmästerskap)

När det dröjer mellan besöken i fält så gäller det att vårda skyttegnistan så gott som möjligt. 

Benita delar inte min fascination för luftskytte men tävlingsinstinkten är det inget fel på. 

Därför ställer hon gärna upp när det bjuds chans att hålla mig på pottkanten, även om krutröken uteblir.

Med öppna riktmedel är även korta håll dugliga tävlingsavstånd.

Jag har större delen av uppväxten skjutit fjädervapen vilket ger mig ett (trist) övertag med den drivkällan. "PCP-klassen" är därför inte bara kul, utan bidrar till att våra interna mästerskap blir riktigt nervkittlande. 

Man ser tydlig skillnad i tävlingsmöjligheter beroende på val av riktmedel och drivkälla. 

Surfar man runt på nätet finns många diskussioner och åsikter kring vilken som är den "bästa drivkällan" för luftvapen. I detta ämne sympatiserar jag personligen helt med uppfattningen att: 

Den bästa drivkällan är den som gör att man vill fortsätta skjuta.

Unboxing Remington 870 Express

Köpte mitt första hagelvapen när jag var sexton, en hagelbock av märket Classic.

Den sköt bra i mer än ett decennium tills det nu blev dags för variation. 

Under uppväxten blev jag införstådd med att exempelvis Huskvarna var gedigna vapen, amerikanska pumpar däremot var opålitliga och gick lätt sönder. 

Jag antar att detta är ett klassiskt traditionstänk, återkommer säkert var i landet man än befinner sig. Min tes är att detta grundar sig en smula i rädslan för förändring?  Nu är det iallafall upp till bevis!

Valde en amerikansk klassiker som nytt hagel, Remington 870 Express med extra slugpipa. Kommer den slå hål på min "nedärvda" uppfattning om pumpar eller kommer den bekräfta dem? Ska bli mycket intressant att se hur den presterar kommande säsonger. 

Men först måste den packas upp ur lådan..

Genväg till kolvkam

Killen jag köpte min Remington 597 utav inkluderade några få tillbehör när jag köpte geväret. 

Inte något att hänga i julgranen direkt men jag uppskattar alltid andra individers kreativa lösningar, om de inte skadat varan jag köpt vill säga. 

När det gällde 597:an var den hemmasnickrade attiraljen en side saddle för de två extra magasinen

Plus för kreativitet, minus för design. Kan inte anklagas för att vara fagraste detalj man sett på ett vapen. 

Tyckte däremot bössan såg naken ut när den saknade utstyrsel plus att jag haft uppfattningen att kolven varit för låg för min smak. Därför var den smidig lösning jag fann hos Huntayard&Berras mycket välkommen.

Den avtagbara kolvkammen slog två flugor i en smäll. Kan höjas eller sänkas efter behag genom fler eller färre skumgummi-inlägg under själva strumpan. Fortfarande inte världens snyggaste lösning men något bättre, samtidigt som anläggningen underlättas avsevärt.

//David

54:ans nya hem

Fick smakprovs-bilder på 54:an efter den nya ägarens omhändertagande. Av bilderna att döma så har bössan hamnat hos en omsorgsfull entusiast. Hoppas den skördar framgångar bland måltavlorna nere i Skåne.  

Tänk vad några minuters polering kan göra, hade vart kul att se fler före och efter bilder.

Resultatet på 25 m laddat med JSB RS 4,5

Haenels hastighet

I Kombination med att jag lade ut min tivolibössa för försäljning kände jag att det var bäst att kontrollera dess kapacitet då jag jag utfört egen service på den med utbyte av delar.

När detta gevär kom i vår besittning för sådär 10-15 år sedan var det obrukbart. Pipan rejält igenpluggad efter att blykulor i fel kaliber laddats. Första skottet hade försökt skjutas ut med fler skott vilket såklart resulterade i trafikstockning. Skyttarnas föräldrar hade därefter haft geväret stående i garderoben då det varken fanns tid eller intresse att göra något åt det. 

Problemet löstes genom att det limmades ett fint borr på en gammal läskstång, med varsamt handlag borrades spänsten ur blykulorna och bössan var befriad från den långvariga nästäppan. 

Ett tag var lyckan total men när vi började skjuta med geväret och de nyinförskaffade stålkulorna var trycket ofantligt illa. Ammunitionen tätade inte i pipan och ofta rullade skotten ur pipan om man inte höll den upprätt. Detta resulterade i att den även hos oss hamnade i en ny garderobsdvala. 

När jag återupptäckte skyttet och började hamstra ammunition av olika slag så sprang jag på en ask blykulor i rätt kaliber. Kan inte skada att prova, var tanken som fick geväret att vakna ur sin slummer och se dagens ljus. Även om det inte var något precisionsvapen så gick det att skjuta med och man kunde plötsligt samla en grupp, om än spretig, på måltavlan.

Sen dess har geväret undersökts och mekats. Byte av fjäder, packning och matarpinne var den service jag gav mig på att utföra. fjädern skulle enligt butiken vara en "originalfjäder" och inte "exportvarianten". Förstod denna rubricering som att orginalet skulle leverera mer kraft än exporten och tänkte att det inte kunde skada.

Att geväret skulle åstadkomma olagliga anslagsenergier var otänkbart men eftersom vi äger en chrony så fanns inga skäl att inte vara på säkra sidan.

Notera att chronyn arbetar vidare trots två "arbetsskador" i fronten

Mycket riktigt var denna blyspruta i absolut lenaste laget. Den lär aldrig fälla någon kråka (knappt en sparv) men när syftet är socialt nöje med plingande mål och inte 100m benchrest så gör den jobbet.

//David

Hatsan flyttade till Portugal

Vapnen som lämnar skåpet går inte alltid dit man tror. Som jag nämnt i tidigare inlägg så betraktade Benita mitt Hatsan 125 Sniper som en typisk fjortisbössa. 

Ett gevär som tilltalar en yngre publik där "häftiga" detaljer överglänser funktion. När jag lade ut den till försäljning så hade jag därför fördomen att det var just en yngre individ som skulle höra av sig. 

Bössan köptes av en herre i 40-50 års åldern som sa sig vara ute efter en budgetbössa han kunde få användning för på sin gård i Portugal. Personligen hade jag nog hellre köpt ett exemplar på plats och undvikit frakten, men smaken är som baken.

//David

Farväl till måttbandet

När det hos familjen isser pluggades som mest till jägarexamen så kom pratet om avståndsbedömning upp på agendan. En tid var det flitigt gissande på Stockholms gator om avståndet till lyktstolpar, byggnader eller korsningar. Dock var det inte lätt att skaffa ett facit genom stegning så inte långt efter hobbymätandet börjat var vi överens om att det behövdes ny måttmetod.

Valet av avståndsmätare var helt beroende på pris och tillgänglighet. XXL öppnade nyligen butik nere vid Gallerian, ett stenkast från Sergels torg, så när de lägligt nog hade erbjudande på just avståndsmätare slog vi till. 

Riktigt kul att tillslut få mer precist utlåtande kring avståndet på "lägenhetsbanan".

Kände på de andra modellerna i butiksutbudet och det var såklart en jäkla skillnad på glas om man tredubblade priset samt plirade genom mer välkända märken.

Men vårt exemplar visade trots allt samma avstånd som de dyra vid testmätningarna i butik. 

Att vi sen inte visste exakt hur använd apparaturen skulle bli var även en viktig faktor till att priset fick styra.

 //David

Inbyggd säkring?

I mina försök att göra avtrycket på Trackern trevligare investerade jag för en tid sedan i en tvåstegsmodell som såg spännande ut. 

Till skillnad från originalet är denna avtryckare ledad, en fjäder håller emot genom första steget.

Appliceringen var enkel nog, dra ur sprint och släpp ner ny avtryckare ungefär. Men väl på plats stötte jag på problem. Eftersom jag precis hade satt ihop Trackern i övrigt så var dock första tanken inte att det var avtryckarens fel utan att jag skulle ha satt något annat fel. Noggrann rannsakning av mitt mekande gav dock slutsatsen att allt satt som det skulle. Men vad var problemet. Det gick helt enkelt inte att avfyra geväret, avtryckaren satt som berget! 

Efter att ha ögnat över vapnet åtskilliga gånger med full gas i pannbens-maskineriet testade jag att byta fingerposition, skippa första steget i avtrycket och hoppa direkt till det andra genom att trycka bakpå avtryckaren. Det gav resultat direkt och geväret small av med lätthet.

Min slutsats var lika lättande som trist, den här avtryckaren passar inte i geväret!

Den är för bred kring leden och när man pressar bak avtryckaren tar den emot själva "avtryckarhuset" vilket gör det omöjligt att slutföra skottet när kolven sitter på.

Enligt butiken är modellen anpassad till Trackern men jag är osäker på om detta är en felskrivning i produktbeskrivningen. Lösningen kan vara att på egen hand göra ingrepp och fila på problemet.
Men det är ett ämne för framtida inlägg.

Mvh//David

Jägarexamen

Inom loppet av några få månader hade Benita gått från jaktskeptiker till nyexaminerad skyttefrälst. Hur kom sig då detta kanske ni undrar?

Det vore dumhet att tro att jag var den ledande orsaken, även om jag i många år har försökt så frön om intresset.

Går inte att sticka under stolen med att denna ideologiska tvärvändning i vårt hem hängde extremt mycket på SVT Plays program "På jakt med Lotta och Leif".

Lotta Lundgrens lika delar nyfikna som defensiva inställning till konceptet av jakt var något som, i vårt fall, gick att relatera till. Speciellt när man som Benita äter kött men har svårt för tanken att själv döda ett djur. Endast några veckor efter vi sett serien så kom ämnet upp i vadslagningsform, startat på eget bevåg av Benita.

Intensivkurs för jägarexamen bokades på Sundsta Säteri norr om Stockholm. Pluggandet pågick i egen regi under tre intensiva veckor som bestod främst av testfrågor via nätet, extremt många jaktfilmer och läsande i kurslitteratur.

Målet var att klara teoriprovet, allt annat sågs som bonus då Benita haft mycket få chanser att öva skytte med annat än luftgevär innan dagen för examen. 

Men den gamla goda vännen "skrällen" var på plats och Benita satte samtliga prov under de tre dagar hon spenderade på Sundsta.

//David 

Krutprecisionen

Nu när jag vet att den repeterar ordentligt så börjar ju själva precisionen bli av intresse. Har inte haft chans att införskaffa någon permanent kikare till 597:an och använder temporärt ett kinasikte från Ebay som hoppat runt bland luftgevären. 

Ej haft några invändningar mot siktet när det brukats på 10 meter inomhus, men på 80m är begränsningar klart märkbara. Jag träffar förvisso tavlan, men sikten är långt från klar och försöka justera parallax är bara slöseri med tid.

Förväntar mig inte att 597:an blir någon flugsniper på +100m men tänker leta efter ett sikte med fokus på klar bild och gärna en vidare vy.

Ser därför dessa träffbilder som "före-bilder" och att "efter-bilderna" kommer i framtida inlägg.

´

Projekttrackerns sista posering

Grundtanken med den svarta Trackern var att jag skulle experimentera och meka med den istället för att riskera min Tracker DL. 

Visade sig dock vara ett gevär som endast fick lite nytt "smink" för att sedan stå oanvänt, blev varken använd för mekande eller skruvande. Därmed ett självklart val att lägga ut när det kom till försäljning och den hittade ganska snart en intressent. Men innan den flög ur hemmet så fick den ställa upp på en sista fotografering.

Innan jag sålde Trackern var jag nyfiken på dess  prestanda, drog därför några salvor över Chronyn innan den blev paketerad.

Orsak till att mina Trackers ofta stått orörda beror främst på att jag anser att de smäller för högt för skytte i lägenheten, kände mig därför inte bekväm med att dra för många skott över Chronyn.

Men av de diaboler som trots allt avlossades (och registrerades) så fanns det en high på 153,3 m/s samt en low på 132,5 m/s och ett genomsnitt på 142,54 m/s

Resultatet i Joule (beräknat i appen "Joule Calc Lite") blev därmed:
High - 10,81
Low - 8,076
Genomsnitt - 9, 346

Långt ifrån en grundligt undersökning men det gav ändå en fingervisning om att bössan låg på licensfri prestanda med enstaka toppar som sniffade på gränsen.

Är övertygad om att en längre serie hade dragit ner snittet mellan 8-9 Joule.