fredag 21 mars 2014

Gjorde om, Gjorde rätt!!

Kändes som det var med livet som insats jag tillslut tog tag i ett nytt re-assembly försök av mitt Haenel 310. Första ronden var det mest frustrerande luftvapen-skruveri jag tagit mig för, någonsin, så om det skulle sluta i samma fiasko hade jag nästan hoppat från balkongen!

Lyckligtvis var det endast glädjetårar denna gång och det finns än en gång ett skjutbart Haenel i skåpet:)

Problemet kvarstod sedan förra gången, det är själva matarröret längst fram på pistongen som inte hamnar i led med öppningen in mot pipan. 
Lyste med ficklampa upp i magasinöppningen medans jag tittade ner i loppet och kunde se hur matarröret låg snett (som den röda figuren visar). Löste det tillslut med behärskat/minmalt våld, applicerade helt enkelt lite handkraft till att försiktigt böja på röret i den riktning jag önskade och hux flux så var den på plats. 

Därefter var det bara att komma ihåg hur resten av delarna skulle sitta, men som tur är hade jag ju fotograferat noga vid isärtagning så det vara bara att följa brödsmulorna tillbaka.

Svåraste hindret efter matarröret var att få fast sprinten som håller "fjäderbasen" på plats. Jag gissar att basen är gjord av aluminium (se bild ovan) och den sista biten ner till att man fäster sprinten (se bild nedan) så var man tvungen att komprimera fjädern runt 5-6 cm. 
Komprimeringen i kombination med att basen hamnat lite snett mot själva mantelröret gjorde att jag fick ta i utav bara helvete. 
Det blev lite naggade kanter i aluminiumet och en böjd skruvmejsel, men tillslut var sprinten på plats.



Avtryckarmekanismen var relativt enkel att få tillbaka, det var lite pill med fjädern men i jämförelse med föregående steg var detta en walk in the park.

Lyckades även göra en förbättring då jag insåg att det är någon som skruvat på geväret långt tidigare än mig. 
Säkringen har en liten stålkula som som rullar mellan de två säkerhets-lägena, ungefär som säkringen på en crosman 2240. Denna kula hålls nere av en gummiplugg men när jag tog isär geväret så låg kulan ovanpå pluggen, emot mantelröret. 
Bytte plats på delarna så kulan hamnade mot spåren den ska klicka fast i och säkringen blev som den skulle, plus att den nu gör det distinkta klickandet när den sätts av/på.

Jag är därmed extremt nöjd med mig själv, och eftersom jag det senaste inte haft så mycket tid för luftskyttet (vilket har märkts på min uppdatering) så var detta ett mycket motiverande tilltag. 

Tanken är nu att få tiden till att test-skjuta denna tivolibössa ordentligt:)



fredag 7 mars 2014

Dexters Diana

Sakteliga har jag fortsatt det konstnärliga pimpandet av mitt Diana 25! Tanken var ju att försöka fixa det till att vara ett personligt 1:a gevär till min son. Så steg nummer ett var ju att se till så man vet vem det tillhör. 


Hade inget annat än vanligt kopieringspapper tillgängligt här hemma, så jag fick köra den något pilligare schablonvarianten för att få texten att hamna på stocken.

Sen drog jag en vända med tuschen så det skulle sitta ordentligt då blyertsen hade tendens att smeta.

först var tanken att ha stjärnor istället för nätskärning, men jag har nu släppt stjärntanken och för tillfället är det öppet för förslag.

Det är första gången jag arbetar med trä i konstnärligt sammanhang. Kändes rätt pirrigt innan man satte drummeln till verket då man kanske skulle förstöra stocken istället för att förbättra den. Nu går det inte att ångra längre så det är bara att köra tills det känns klart.

Längst in i skåpet

Har under veckans lediga tid roat mig med att rota bland ammunitions-samlingen. Hade nästan helt glömt bort att pappaskarna i skåpet också innehöll skott så det var tillslut dags att provskjuta mina sen länge införskaffade defiant i kaliber .177 /4,5.

De som läst mina tidigare inlägg har redan förstått att jag lätt spontanshopar när en produkt har intressant förpackning och dessa kulor var precis ett sådant köp. 
Den här gången såg jag till att i förväg räkna ut antal skott så jag inte skulle räkna fel i stundens hetta, 5 skott i varje cirkel.

Defiant har inte den klassiska timglas-formen

Kommer låta de som skjuter mer regelbundet stå för de regelrätta ammunitionsrecensionerna här på nätet. Dock kommer jag dela min egen upplevelse så gott jag kan och jag hade tyvärr hoppats få bättre grupper än det visade sig bli i denna omgång.
Litar dock inte att på jag fått så "vetenskapliga" grupper med öppna riktmedel det senaste, har misslyckats hålla kornet konsekvent struket. 


lördag 1 mars 2014

Hur ser rekyldämpningen ut?

Tänkte det var på tiden att ta en titt på hur rekyldämpningen för 54:an ser ut. 

Eftersom jag inte anser mig vara någon expert i ämnet så kommer jag inte skriva mycket utan låta bilderna stå för sig själva.