Sako Quad Range - Precisiontest after barrel reassembly

Råbockspremiären nära

Kittad och klar inför premiären, Är första gången på ca 10 år som jag kommer ta mig ut efter rådjur. Ser verkligen fram emot lite natur efter ett sekel av stadsleverne. //D

(Nya kittet: Sauer 404 kaliber 6,5x55

utrustad med en Stalon Whisper 110)

Oväntat kap i kaliber .30

Det trista med att skjuta 7,62 är inte helt överraskande avsaknaden av ammunitionsutbud, samt priset på de askar som finns tillgängliga. 

I vanliga fall är det Hurricane som håller stabil tillgång på FX egna sortiment till konkurrenskraftigt pris om 115kr per ask till skillnad från exempelvis Walterborgs 150kr per ask. (1 krona per diabol!)

Blev därför extremt förvånad när Skyttespecialisten plötsligt lagerförde JSB i sagda kaliber för 88kr per ask!

Det var inget större lager så jag beställde samtliga askar som, frakten till trots, blev billigare än motsvarande antal direkt över disk hos Hurricane.

Skyttespecialisten har dock inte fyllt på sitt lager sedan mitt inköp så jag antar att det inte kommer bli någon stadig tillgång på bly från västra götaland. 

Vill ändå tacka för denna laddning och berömma den hiskeligt noggranna paketeringen!

Fick dock inte 6 askar 44,75 gr som jag förväntade, då detta var vikten som specats hos Skyttespecialisten. Hälften av askarna innehöll diaboler som vägde 50,15 gr.

Men med den prislappen spottar jag absolut inte i kulasken!

Det krävs en utomstående..

Införskaffade nyligen en Atlas bipod som fick malarna att flockas lite extra kring plånboken.
När inköpet senare diskuterades och för första gången kom till beskådning av min inte lika entusiastiska livspartner yttrades:

-"Har du lagt flera tusen på en konservöppnare!?"

Ibland krävs det helt enkelt en utomstående som kan påpeka den sanning som en insnöad nörd missar.

Den ÄR faktiskt sjukt lik en konservöppnare!!

FX Indy .30 - 100m

Winchester SXR Vulcan first accuracy test

FX Indy .30 vs waterfilled cans

Candycane-load i FX Indy .30

När de initiala testen på papper var klara så återstod självklart plinkandet. Är i min mening rent omöjligt att inte vilja se hur en kaliber .30 kula bearbetar alla de standardmål man satte upp som liten.

klassikern som ingen person med skytteintresse kan ha missat är ju vattenfyllda burkar.

Ett annat vanligt mål som ung var äppelkart på vild-aplarna runt barndomshemmet. Denna simulering iscensattes dock med rutten halvfrusen fallfrukt istället för äppelkart, placerat på väl vald buske.

Svårt att beskriva i ord den tillfredsställelse som ljudet av fullträff i mjukt mål genererar. Viktigaste skillnaden från tavelskytte i min mening. Att dessutom få respons i form av äppelmos-fyrverkeri i siktet är en fröjd för själen.

 Var nog första gången i mitt liv som skott mot vattenfylld burk faktiskt gav den respons som jag hoppats på.

 Ville veta om de olika kulvikterna gav skilda resultat, men aluminiumburkar visade sig vara svåra mål att utläsa skottverkan på. Som syns ovan är det en omöjlighet att se skillnad på vilken diabol som träffat respektive burk. (även om jag på bild ställt upp dem i ordningen som de sköts.)

 Eftersom ballistic gel inte är något jag har tillgängligt föll tanken på ett annat klassiskt formbart material som dessutom finns stapelvis av i varje matvarubutik.

Margarinet gick direkt från kylskåpet ut till målplatsen och besatt en solid genomkylning.
Hade nånstans uppfattningen att kulorna skulle få problem med att kämpa igenom en rågad decimeter härdat fett, men satte ändå upp en gammal kasserad och synnerligen sliten ugnsplåt som kulfång.

Hoppades nämligen få chans att samla upp och studera de avlossade skotten efter träff.

Fyllde en Candycane-load bestående av mina tre diabolsorter, laddade dem i märkesordningen som syns ovan, vänster till höger. 

Planen var att placera dem i samma följd även i målet för att, en gång för alla, få en vettig uppfattning om deras verkan/effektivitet som jaktammunition när den dagen beger sig.

Om äpplen var en kunglig skytte-underhållning, så behöver jag knappast beskriva bilden ovan.

Däremot blev min rädsla att margarinet skulle mjukna orsak till att jag stress-sköt som en kratta. 

Vettigaste träffen signerades JSB exakt och diabolen genererade även den, i diameter, största "sår-kanalen" av de tre kulsorterna. 

Min teori är att den i egenskap av att vara lättaste diabolen i testet också haft högsta hastighet. Därmed inte hunnit lämpa av så mycket energi i målet, utan istället plöjt på rakt igenom.

I mitten återfanns den blå FX Boss diabolen, lättaste ammunitionen till Indyn ur FX egna sortiment.

Träffen gick som synes åt skogen men valde ändå att låta den representera eftersom jag var mest nyfiken på att utnyttja resterande målmaterial för ett nytt skott med den röda Boss-kulan som jag haft störst intresse av i detta test.

Den röda hade första omgången tagit högst av de tre och plogat en respektabel mittbena i margarin-kubben.

Ville dock ha ett försök till med en röd Boss, i egenskap av tyngst kulsort. Förhoppningen var att kunna dra en parallell till den lätta JSB kulan. 

Väl avlossat märkte jag dock ingen uppenbar skillnad mellan den röda tunga Boss diabolen (näst längst till vänster i bild) och den lätta JSB Exact diabolen (Längst till höger i bild).

Vad som däremot gick att konstatera var att samtliga sorter tycktes penetrera såväl bakfett som ungsplåt med relativ lätthet. 

Återfann den första första röda Boss diabolen som visst haft en dålig dag över lag, den misslyckades på håret att ta sig igenom plåten.

Första intrycken av FX Indy .30

Över Julhelgen fick jag äntligen chans att komma ut på den skånska landsbygden och prov-skjuta Indyn för första gången. Syrran hyr ett ställe några mil norr om Malmö och det var riktigt skönt att andas lantluft som omväxling.

Den som funderar på att skaffa en kaliber .30 har antagligen som mål att bruka den till längre avstånd än de ca 35m jag sköt på under detta test. Så är även min tanke, men såhär på första daten var målet enbart att få en känsla för bössan.

Har önskat äga ett oregulerat luftgevär ända sedan mitt första "Jula-gevär", att därför påstå att jag kände mig som ett barn på julafton vore en underdrift.

Erhöll ett hemma-snickrat skjutstöd av styvfarsan som även han var på besök i Skåne. Har använts till studsaren innan jag köpte den av honom föregående år. Det fungerade bra som stöd även till Indyn.

Måltavla av improviserad karaktär, målprickarna hamnade omkring 1,5 cm i diameter.

Långt innan jag fått hem Indyn hade jag samlat på mig så många kulsorter jag kunde hitta. Som jag angett i tidigare inlägg fann jag boss-kulorna på Walter Borg i Stockholm där de köpts in av misstag. Asken med JSB var dock mer långväga, hittade den på Ebay och blev skickad från Tjeckien om jag inte missminner.

Har som många andra införskaffat sikte från Hawke. Är ännu ingen finsmakare av optik och den så kallade budgetklassen fungerar bra för mig, men får se om det kanske investeras vidare i framtiden.

De första funderingar som jag ville ha svar på var:

- Hur mycket låter bössan?

- Hur tungt blir egentligen pumpandet?

- Hur mycket luft går per skott?

- Hur många skott får jag ut per fyllning?

- Verkar Indyn föredra någon av kulsorterna?

Dokumentera skyttet så gott jag kunde med kameran då bilder talar bäst för sig själva.

Dessa tester har självklart påverkats av min egen förmåga och behöver inte vara representativa för andra gevär. Förhoppningsvis kommer grupperna krympa ihop mer när jag verkligen lärt känna vapnet. Fick dock ett bra hum om vad jag kan förvänta av det praktiska skyttet med Indyn.

Samtliga omgångar visade att första skottet från 200 bar gav en lägre träff än det uppföljande skottet med starttryck kring 170 bar. Detta trots att jag inte kunde utläsa att luftförbrukningen ökade nämnvärd mellan skotten.

Lät aldrig trycket sjunka lägre än 140 bar då jag ville undvika att lågt tryck skulle få ventilen att läcka. Märkte av den tendensen på min Independence i 10 joule som började tappa tryck av sig självt efter 120 bar.

Som säkert många gissat blev det mycket pumpande och jag ska inte sticka under stolen med att man får en ganska ordentlig axelträning. Men lite mjölksyra var inget som släkte lusten att skjuta vidare överhuvudtaget.

Indyn lät självklart mer än sitt syskon i 10 joule, men var såpass milt att syrran utan problem kunde hantera hästarna några meter bakom mig. Djuren stördes inte nämnvärt av luftknallarna, förutom första skottet som överraskade dem en aning.

Som kommande blogg-inlägg ska göra glasklart är kulfång av högsta betydelse. Ovan syns ett mindre smakprov på objekts reaktion när de hamnar i kulbanan.

Ville även se vilka träffbilder jag fick från ett helt magasin när jag pumpade upp trycket mellan varje skott. Ett mag rymmer 9 skott och starttrycket låg på 180 bar för samtliga avlossade diaboler.

Gruppernas storlek vill jag, än en gång påpeka, ligger helt på mitt ansvar. I jämförelse mitt 10 joules Independence så fanns det viss rekyl som fick pipan att vilja dra uppåt om jag inte var fullt fokuserad på avtrycket. 

En fundering som kom att uppstå under skyttet var om kondensen av utandning i kallt väderlag kan vara något som orsakar problem med tid? Kan mycket väl vara en överdriven tanke men det var en av de iakttagelser jag gjorde.

Hade även en liten "Malfunction" som, trots lättkorrigering med nyckelsatsen, drog ner sinnesstämningen i några minuter. 

I övrigt är jag hittills sjukt nöjd med Indyn och ser fram emot mer skytte under våren.