Första intrycken av FX Indy .30

Över Julhelgen fick jag äntligen chans att komma ut på den skånska landsbygden och prov-skjuta Indyn för första gången. Syrran hyr ett ställe några mil norr om Malmö och det var riktigt skönt att andas lantluft som omväxling.

Den som funderar på att skaffa en kaliber .30 har antagligen som mål att bruka den till längre avstånd än de ca 35m jag sköt på under detta test. Så är även min tanke, men såhär på första daten var målet enbart att få en känsla för bössan.

Har önskat äga ett oregulerat luftgevär ända sedan mitt första "Jula-gevär", att därför påstå att jag kände mig som ett barn på julafton vore en underdrift.

Erhöll ett hemma-snickrat skjutstöd av styvfarsan som även han var på besök i Skåne. Har använts till studsaren innan jag köpte den av honom föregående år. Det fungerade bra som stöd även till Indyn.

Måltavla av improviserad karaktär, målprickarna hamnade omkring 1,5 cm i diameter.

Långt innan jag fått hem Indyn hade jag samlat på mig så många kulsorter jag kunde hitta. Som jag angett i tidigare inlägg fann jag boss-kulorna på Walter Borg i Stockholm där de köpts in av misstag. Asken med JSB var dock mer långväga, hittade den på Ebay och blev skickad från Tjeckien om jag inte missminner.

Har som många andra införskaffat sikte från Hawke. Är ännu ingen finsmakare av optik och den så kallade budgetklassen fungerar bra för mig, men får se om det kanske investeras vidare i framtiden.

De första funderingar som jag ville ha svar på var:

- Hur mycket låter bössan?

- Hur tungt blir egentligen pumpandet?

- Hur mycket luft går per skott?

- Hur många skott får jag ut per fyllning?

- Verkar Indyn föredra någon av kulsorterna?

Dokumentera skyttet så gott jag kunde med kameran då bilder talar bäst för sig själva.

Dessa tester har självklart påverkats av min egen förmåga och behöver inte vara representativa för andra gevär. Förhoppningsvis kommer grupperna krympa ihop mer när jag verkligen lärt känna vapnet. Fick dock ett bra hum om vad jag kan förvänta av det praktiska skyttet med Indyn.

Samtliga omgångar visade att första skottet från 200 bar gav en lägre träff än det uppföljande skottet med starttryck kring 170 bar. Detta trots att jag inte kunde utläsa att luftförbrukningen ökade nämnvärd mellan skotten.

Lät aldrig trycket sjunka lägre än 140 bar då jag ville undvika att lågt tryck skulle få ventilen att läcka. Märkte av den tendensen på min Independence i 10 joule som började tappa tryck av sig självt efter 120 bar.

Som säkert många gissat blev det mycket pumpande och jag ska inte sticka under stolen med att man får en ganska ordentlig axelträning. Men lite mjölksyra var inget som släkte lusten att skjuta vidare överhuvudtaget.

Indyn lät självklart mer än sitt syskon i 10 joule, men var såpass milt att syrran utan problem kunde hantera hästarna några meter bakom mig. Djuren stördes inte nämnvärt av luftknallarna, förutom första skottet som överraskade dem en aning.

Som kommande blogg-inlägg ska göra glasklart är kulfång av högsta betydelse. Ovan syns ett mindre smakprov på objekts reaktion när de hamnar i kulbanan.

Ville även se vilka träffbilder jag fick från ett helt magasin när jag pumpade upp trycket mellan varje skott. Ett mag rymmer 9 skott och starttrycket låg på 180 bar för samtliga avlossade diaboler.

Gruppernas storlek vill jag, än en gång påpeka, ligger helt på mitt ansvar. I jämförelse mitt 10 joules Independence så fanns det viss rekyl som fick pipan att vilja dra uppåt om jag inte var fullt fokuserad på avtrycket. 

En fundering som kom att uppstå under skyttet var om kondensen av utandning i kallt väderlag kan vara något som orsakar problem med tid? Kan mycket väl vara en överdriven tanke men det var en av de iakttagelser jag gjorde.

Hade även en liten "Malfunction" som, trots lättkorrigering med nyckelsatsen, drog ner sinnesstämningen i några minuter. 

I övrigt är jag hittills sjukt nöjd med Indyn och ser fram emot mer skytte under våren.