Finslipet som kan få men som helst lack!

Så var det dags att ta tag i mitt andra projekt från 2013, rusta upp mitt RWS Diana 25. 

Har hittills endast skruvat och mekat på ytlig nivå, tanken är att detta lilla gevär kommer vara instegsporten till ett tyngre nörderi där även själva materialen som bygger luftvapnen ska hamna i rampljuset. Eftersom jag ännu inte besitter modet att gå på en blåneringprocess, har inte arbetat mycket med metall, så mjukstartade jag med stocken.

Köpte ett restaureringskit av märket (märke) hos Hurricane, vet inte vilket som är bäst eller hur man egentligen ska gå tillväga. Valde därför kit utifrån det märke jag såg flest Youtube-mekare använda, detta så jag skulle ha en stadig informationsbas av "How to"-videos när frågorna började dyka upp.

Efter min första sammandrabbning insåg jag två saker (som erfarna vapenstock-slipare antagligen listat ut via bilderna).

Insikt 1: Att ge sig i kast med att slipa upp trästycket old-school, med endast handkraft, kommer bli ett satans hundgöra. Rentav idiotiskt dessutom när man besitter el-verktyg som faktiskt gör processen snabbare! 

Insikt två: Även om man vill ha en fin jämn yta på slutresultatet så kan det vara en bra ide att börja med grövre sandpapper istället för att gå direkt på med det finkorniga! 

Speciellt om man ska ha någon som helst chans att ta sig igenom den noshörningshud till lackering Diana-stocken utrustats med utan att tappa förståndet i processen!

Crosman 2260 makeover

Om ni minns bilderna från fjolårets sommarskytte så hade jag då förvärvat en Crosman 2260, den syns i bilderna med en monterad bipod samt iförd ursprunglig trästock. 

Crosman-vapnen i min ägo har aldrig egentligen blivit skjutna med, de har bara vart ett ständigt skruvande på de stackarna.

För en tid sedan beslutade jag att 2260:an skulle vara den primära crosman-representanetn i min vapengarderob och att det inte skulle bli så mycket mer skuvande. Jag ville ha en taktisk look så trästocken byttes ut mot 2240-basen med skelettstock som ackompanjerades av några extra pipband. Det hela kröntes med ett tradera-inköp som fick hela riggen att se bisarrt oproportionerlig ut.

Har inte vart nöjd slutresultatet av denna uppsättning men medans andra projekt stulit tid så har den fått stå där i skåpet och samla damm. Först nu när jag fick hem lite Weaver-fästen så ploppade det upp en tanke.

Går railsen att fästa på pipbanden!?

Visst tusan gick det, rail-skruvarna var av samma dimension som de små låsskruvarna. Det enda problemet var att rail-skruvarna var för långa.

Löstes dock snabbt med en Dremel.

Kände mig som upfinnar-Jocke när jag väl fått railen på plats. Men det på tok för stora siktet tog fortfarande fokuset från mitt hemmabygge.

2260:an blev lätt och hanterbar som en fjäder när ohyggligheten till sikte var bortskruvad. Som alternativ passade jag på att låna rödpunkten från 2240:an.

Blev i mina ögon (och händer) en enorm förbättring, har nu beslutat att skaffa ytterligare ett rödpunkt så crosman-pickorna får varsin istället för att behöva dela. 

Blir antagligen att jag fortsätter bygga på 2260:an framöver då Crosman-febern är lätt att drabbas av när man väl utsätts för smittokällan.

Gamo Shadow 1000 reassembly!

Efter det "trainwreck" till återmontering som upplevdes när jag för en tid sen försökte få ihop mitt Haenel var inget jag hoppades återuppleva denna gång. 

Reservdelarna kom från Tommys vapenverkstad (http://www.tommysvapenverkstad.se/Luftgevar.aspx) där jag upplevde mig få mycket tillmötesgående service och snabb leverans, tummen upp för det.

Geväret införskaffades som renoveringsprojekt att öva upp skruv-kunskaperna på, så detta var ju nästintill examensprovet.

Delarna lades fram och kontrollerades så att inget saknades

Fjäderhylsan, orsaken till att bössan var defekt. Borde ju gå att svarva till en i bättre material så man slipper byta framöver kan tyckas.

Passade även på att slänga in en smula överkurs och byta pistongpackning.

Smorde upp fjädern med ett litet lager av Hurricanes fjäderfett innan den klämdes in i manteln.

Man tar vad man har, gummibandet underlättade sjukt mycket.

Ännu ett exempel på improvisation. Ett limstift fick agera lagom tjockt föremål som kunde hjälpa in fjäderpaketet den där lilla extra millimetern som gjorde att sprinten kunde glida in.

Små fjädrar är alltid kniviga att få på sin plats men denna kom dit relativt smidigt.

Sen var det bara att slå in paketet och på med rosetten.

Geväret saknade korn när jag fick det. Även denna detalj fanns på Tommys vapenverkstad!

Voila! Allt flöt på som en eka i insjö! 

Detta var en välbehövlig "moralboost" som fick mig taggad att ge Haenel-skrället en returmatch. Gamo Shadow 1000 är ingen modell jag tidigare provskjutit så det ska bli intressant att dra iväg några kulor med den framöver. 

Insåg dock att det blir ett skjutbane-gevär, osmidigt nog kom jag fram till detta efter jag satt samman bössan runt 23-tiden en vardagskväll. Var ju tvungen att spänna upp fjädern för att se att allt fungerade, hade någonstans på vägen fått för mig att jag kunde spänna av geväret som ett gammalt Diana. 

En uppenbart korkat föresats då jag en halvtimme tidigare hade fipplat dit säkringen som förhindrar avspänning innan geväret är skjutklar. Blev sonika tvungen att avlossa ett blankskott för att spänna av fjädern -"Men det kan la inte vara så farligt" tänkte jag..

Kan ha berott på att jag inte förväntade mig det, men min andra teori är att boven i dramat var ny-smörjningen av pistongen. 

Bössan gav hursomhelst ifrån sig en knall som satte lock för ena örat och lämnade mig helt paff där på köksgolvet. Väckte antagligen varenda hund i Vasastan, men som tur var hördes inga sirener. 

Jag lovar, den spränger en tomat!

Innan Jul så var jag och familjen ut till Skärholmens köpcentrum för diverse konsumtionsaktivitet.

Som det barn jag är, fann jag mig inom kort ögon-shoppandes på Hobbex.

Finner inte deras utbud av gevär så tilltalande men upptäckte att det fanns en rad olika ammunitions-askar som jag inte provat och till relativt överkomliga priser.  

Kände mig en smula dum då ammo fanns bakom disk och jag var tvungen att vara den där kunden som tar upp all plats i kassan och behöver personalens hjälp att plocka fram burkarna för att titta närmare. Förstod att det kanske inte var standard-antalet askar jag plockade på mig då det snart dök upp frågor på hur mycket jag sköt. 

Även killens kollega lade märke till den växande stapeln och han utbrast:

-”Tycker du om att testa olika kulor så ska du prova de där!”

Han pekade på raden med Crosman Destroyers.

-”De gör mer skada eftersom de har en annan spets, jag lovar de spränger en tomat!”

I min åsikt är ordet "spränga" en överdrift när man refererar  till licensfria 10-Joules vapen vilket jag förutsätter att han gjorde.

Att opponera mig mot främmande människors uttalanden är dock inget jag brukar ta mig frihet till utom i extremfall, bemötte därför hans kommentar på vanligt socialt manér och tog ett exemplar Destroyers när jag ändå var igång.

Ni kan dock ge er tusan på att sekunden efter att uttalandet yttrats där inne på Skärholmens köpcentrum så sken det upp en liten kritisk djävul i mitt huvud som sa: - ”Challenge accepted!”

För att få perspektiv slängde jag in två andra diaboler med karakteristisk spets. En klassisk "wadcutter" representerad av RWS Meisterkugeln och en diabol som bygger på expansions-temat hos en jaktammunition, H&N Hollowpoint.

Förutom att H&N diabolen tog lite högt (mittersta tomaten) och därmed gjorde en mer synlig skada så blev resultatet ungefär vad jag förväntat mig, nästintill identiska sårkanaler med alla testkulorna. 

I mina ögon talar bilden sitt tydliga språk, ordet "spränger" är en överdrift när kulorna transporteras ur vapen begränsade till 10 Joule.

Men att det är kul att skjuta grönsaker det är ett faktum som står stadigt vilken ammunition eller effektgräns man väljer att ha.

Hur skåpet fick en Tracker-duo

Webley Tracker är ett vapen som jag egentligen inte har någon personlig koppling till alls. De i min bekantskapskrets som hade tillgänglighet till luftvapen sköt, vad jag kan minnas, uteslutande modeller ur Dianas sortiment. Trackern kom jag först att höra om när jag lärde känna min styvpappa.

Att försöka återge de otaliga (rövar-?) historier jag hört om detta vapen vore omöjligt. Låt oss helt enkelt summera ner det till slutsatsen: Jag kunde inte undgå att vilja provskjuta.

På senare år när jag bekantat mig med luftvapen-forumen och börjat hitta tillbaka till skytteintresset, har jag förstått att meningarna kring Trackern är mycket delade.
Svängarna är tvära då geväret i vissa skyttars ögon är höjden av perfektion medan andra ojjar sig över att den suger kraftigt.

Webley Tracker är fortfarande ett gevär som jag är nyfiken på att testa, vilket i dagsläget känns som en knäpp önskan då jag är ägare till två exemplar av modellen.
Orsaken till min ännu otillfredsställda nyfikenhet beror på att dessa gevär inte är anpassade till lägenhetsskytte, de kommer därför vara första gevären jag tar med mig till skjutbanan framöver.

Nu återstår ju bara frågan: Varför ha två gevär av en modell jag inte kan utnyttja ordentligt?
Förstår att det inte ter sig helt logiskt men det kommer sig av ren slump.

Var inte på jakt efter någon Tracker men en dag dök det upp en annons på Blocket där det såldes av en vapengarderob. Texten nämnde endast ordet luftgevär men på bilden anades ett Webley Tracker.
Blev nyfiken och drog iväg ett mail med frågan om det fanns kvar? Fick snabbt respons på att så var fallet och att det var fritt fram att lägga ett bud.

Min uppfattning från Blockets tidigare annonser var att de kunde gå för allt mellan 3000-4500kr, pengar jag varken hade råd eller ville lägga på ett gevär som jag inte haft en tanke på att skaffa. Speciellt inte när folk ger så skilda åsikter om dess prestation. Kunde däremot inte hålla mig från att buda och med hopp om att det inte skulle tolkas som ett för stort skambud skrev jag 2000kr.

Fick oväntat svaret "-Det blir bra" och så lätt blev man Trackerägare. Min styvpappa har, inte helt oväntat,  första-tjing på geväret om jag nån gång gör mig av med det.

Min svarta Tracker var en shaky affär redan från början.

Hade sett annonsen av den på nätet tidigare tillsamman med ett hutlöst pris. Säljaren sa sig ha köpt geväret dyrt och sen "investerat" i den genom att betsa stocken svart, sätta på en lampa och byta ut diverse smådelar.
Det investerade beloppet värderade han till, hör och häpna, 9000kr! 
Varpå han ansåg att de 6000kr han begärde var rena vrakpriset. Det kunde däremot accepteras byten mot t.ex. paintbaill-kit, digitalkamera och liknande produkter.

Självklart blev den inte såld, annonsen uppdaterades snart med sänkt pris till 4500kr.

Jag hade tidigare tänkt sälja min systemkamera då den började bli till åren, hade förberett foton för att lägga upp den till försäljning men inte fått tummen ur att slutföra.
Kände att mitt önskade pris för den låg på 2500kr men räknade inte med att det skulle vara hejdlös efterfrågan. Det var trots allt en modell i budgetklassen inköpt för dryga 3 år sedan i ett förmånligt erbjudande. Värdet skulle antagligen dala ännu snabbare inom det kommande året.
Ett luftgevär, om än misshandlat, var ändå ett luftgevär och det skulle antagligen hålla ett mer konstant värde över mycket längre tid, även om värdet just nu kunde anses lägre.

Kom fram till att fördelarna vägde över nackdelarna och gav mig sonika i kasst med byteshandel.

Killen var svårflörtad men förhandlingsbar och tillslut kom vi överens. Han bodde i södra delen av Stockholm och om jag ville så kunde jag hämta geväret samma kväll efter att han slutat jobbet, skulle ta ca 3o min med tunnelbanan till hans hem.

Visst har man hört skräckexempel kring hur handel över nätet mellan privatpersoner kan vara riskabel. Det är däremot inget jag någonsin tänkt på, förrän detta tillfälle.

Jag skulle alltså sätta mig på tunnelbanan och hoppa av någonstans där jag aldrig varit, med en systemkamera värd åtminstone några tusenlappar i väskan. För att möta upp någon med en mycket tvivelaktig annons, efter att denne slutat jobba i affären klockan 23.00 en vardagskväll?
Funderade en stund över om det verkligen var smart, men försöker att inte måla fan på väggen för ofta. Åkte därför dit, träffade killen, Gjorde bytet.

Om jag skulle skapa en karaktärsbeskrivning utifrån grova generaliseringar så jobbar killen inte i butik, åtminstone inte någon butik som vanligtvis håller öppet till 23.00 en vardag. Hans yrkesroll är med all säkerhet någon slags säljare (och han gillar att besöka uteställen kring Stureplan).

Mötet tog plats i hans källarförråd av alla ställen. Sambo skulle visst ha lagt sig för kvällen plus att han inte trodde det var någon fara att testskjuta ett skott där nere utan att grannarna klagade.
Han var inte ett dugg intresserad av att veta något om kameran, jag var själv den som tog initiativ att demonstrera att den faktiskt fungerade.

Geväret såg ut som på bilden och gick att spänna/avlossa utan problem. Dock hade det gått en spricka i laddarmen, men i övrigt var den vad jag förväntat mig.

I efterhand kände jag mig övertygad om att hela annonsen var påhittad. Min teori är att han ärvt det i ganska ruffigt skick och försökt få det att se bättre ut för en billig slant. Tvingat dit en ficklampa i hopp om att någon köpare ska se förbi att vapnet ej är originalskick.

Hans plan därefter måste varit att gå ut med ett enormt överpris, vilket vid grov sänkning skulle kunna uppfattas som ett fynd för den ej vaksamma köparen.

Ansåg att min teori blev ännu mer övertygande när det nu efter nyår dök upp en systemkamera bland mina standardsökningar på Blocket.

Bilden var tagen från nätet och modellen var densamma som den jag gett i byte, objektivet samt tillbehör var även de samma som det jag gav för trackern. Hela kamerapaketet var precis som Webley-annonsen, grovt övervärderat och texten berättade en historia om hur kameran impuls-köpts under julen men nu slumpades iväg för 2000kr under nypris. Nypriset enligt annonsen var nästan exakt detsamma som jag betalat för modellen tre år tidigare.

Att människor emellanåt är oärliga går inte göra mycket åt, dåliga affärer behöver inte nödvändigtvis vara säljarens fel om jag själv som köpare inte använder skallen och gör en riskbedömning innan jag handlar.
Är därför i detta fall nöjd med mitt byte trots att jag, med facit i hand, tycks ha varit i kontakt med en oärlig individ.

Vad som däremot gör historien nästintill komisk är att om man mot sunt förnuft vill försöka vilseleda sina medmänniskor så kan det va en bra idé att INTE använda sitt riktiga för- och efternamn samt den mail som är kopplad till ens sociala medier. Sociala medier där man dessutom har öppen profil för folk man inte känner!

Hursomhelst så var jag ännu en Tracker rikare, dessutom ett exemplar jag inte är lika rädd för att experimentera med då det ej är original. Stor orsak till årets val av julklappar;)

Den svarta Tackern, så som den såg ut när jag fick den.

Lampbestyckning, värderat enligt säljaren till närmare 800kr?

Genuint, kunnigt, handarbete..

Endast de bästa materialen, varsamt applicerat av erfaren vapensmed?

Eftersom stocken redan var sargad så kände jag inte att det var någon uppoffring att utöka skavankerna.

Istället för att vara låst till endast en lampa, så kan Trackern numera utrustas med andra produkter.

Både på stocken och runt hela pipan om man så önskar:)