Air and Powder: Hur skåpet fick en Tracker-duo

Webley Tracker är ett vapen som jag egentligen inte har någon personlig koppling till alls. De i min bekantskapskrets som hade tillgänglighet till luftvapen sköt, vad jag kan minnas, uteslutande modeller ur Dianas sortiment. Trackern kom jag först att höra om när jag lärde känna min styvpappa.

Att försöka återge de otaliga (rövar-?) historier jag hört om detta vapen vore omöjligt. Låt oss helt enkelt summera ner det till slutsatsen: Jag kunde inte undgå att vilja provskjuta.

På senare år när jag bekantat mig med luftvapen-forumen och börjat hitta tillbaka till skytteintresset, har jag förstått att meningarna kring Trackern är mycket delade.
Svängarna är tvära då geväret i vissa skyttars ögon är höjden av perfektion medan andra ojjar sig över att den suger kraftigt.

Webley Tracker är fortfarande ett gevär som jag är nyfiken på att testa, vilket i dagsläget känns som en knäpp önskan då jag är ägare till två exemplar av modellen.
Orsaken till min ännu otillfredsställda nyfikenhet beror på att dessa gevär inte är anpassade till lägenhetsskytte, de kommer därför vara första gevären jag tar med mig till skjutbanan framöver.

Nu återstår ju bara frågan: Varför ha två gevär av en modell jag inte kan utnyttja ordentligt?
Förstår att det inte ter sig helt logiskt men det kommer sig av ren slump.

Var inte på jakt efter någon Tracker men en dag dök det upp en annons på Blocket där det såldes av en vapengarderob. Texten nämnde endast ordet luftgevär men på bilden anades ett Webley Tracker.
Blev nyfiken och drog iväg ett mail med frågan om det fanns kvar? Fick snabbt respons på att så var fallet och att det var fritt fram att lägga ett bud.

Min uppfattning från Blockets tidigare annonser var att de kunde gå för allt mellan 3000-4500kr, pengar jag varken hade råd eller ville lägga på ett gevär som jag inte haft en tanke på att skaffa. Speciellt inte när folk ger så skilda åsikter om dess prestation. Kunde däremot inte hålla mig från att buda och med hopp om att det inte skulle tolkas som ett för stort skambud skrev jag 2000kr.

Fick oväntat svaret "-Det blir bra" och så lätt blev man Trackerägare. Min styvpappa har, inte helt oväntat, första-tjing på geväret om jag nån gång gör mig av med det.

Min svarta Tracker var en shaky affär redan från början.

Hade sett annonsen av den på nätet tidigare tillsamman med ett hutlöst pris. Säljaren sa sig ha köpt geväret dyrt och sen "investerat" i den genom att betsa stocken svart, sätta på en lampa och byta ut diverse smådelar.
Det investerade beloppet värderade han till, hör och häpna, 9000kr!
Varpå han ansåg att de 6000kr han begärde var rena vrakpriset. Det kunde däremot accepteras byten mot t.ex. paintbaill-kit, digitalkamera och liknande produkter.

Självklart blev den inte såld, annonsen uppdaterades snart med sänkt pris till 4500kr.

Jag hade tidigare tänkt sälja min systemkamera då den började bli till åren, hade förberett foton för att lägga upp den till försäljning men inte fått tummen ur att slutföra.
Kände att mitt önskade pris för den låg på 2500kr men räknade inte med att det skulle vara hejdlös efterfrågan. Det var trots allt en modell i budgetklassen inköpt för dryga 3 år sedan i ett förmånligt erbjudande. Värdet skulle antagligen dala ännu snabbare inom det kommande året.
Ett luftgevär, om än misshandlat, var ändå ett luftgevär och det skulle antagligen hålla ett mer konstant värde över mycket längre tid, även om värdet just nu kunde anses lägre.

Kom fram till att fördelarna vägde över nackdelarna och gav mig sonika i kasst med byteshandel.

Killen var svårflörtad men förhandlingsbar och tillslut kom vi överens. Han bodde i södra delen av Stockholm och om jag ville så kunde jag hämta geväret samma kväll efter att han slutat jobbet, skulle ta ca 3o min med tunnelbanan till hans hem.

Visst har man hört skräckexempel kring hur handel över nätet mellan privatpersoner kan vara riskabel. Det är däremot inget jag någonsin tänkt på, förrän detta tillfälle.

Jag skulle alltså sätta mig på tunnelbanan och hoppa av någonstans där jag aldrig varit, med en systemkamera värd åtminstone några tusenlappar i väskan. För att möta upp någon med en mycket tvivelaktig annons, efter att denne slutat jobba i affären klockan 23.00 en vardagskväll?
Funderade en stund över om det verkligen var smart, men försöker att inte måla fan på väggen för ofta. Åkte därför dit, träffade killen, Gjorde bytet.

Om jag skulle skapa en karaktärsbeskrivning utifrån grova generaliseringar så jobbar killen inte i butik, åtminstone inte någon butik som vanligtvis håller öppet till 23.00 en vardag. Hans yrkesroll är med all säkerhet någon slags säljare (och han gillar att besöka uteställen kring Stureplan).

Mötet tog plats i hans källarförråd av alla ställen. Sambo skulle visst ha lagt sig för kvällen plus att han inte trodde det var någon fara att testskjuta ett skott där nere utan att grannarna klagade.
Han var inte ett dugg intresserad av att veta något om kameran, jag var själv den som tog initiativ att demonstrera att den faktiskt fungerade.

Geväret såg ut som på bilden och gick att spänna/avlossa utan problem. Dock hade det gått en spricka i laddarmen, men i övrigt var den vad jag förväntat mig.

I efterhand kände jag mig övertygad om att hela annonsen var påhittad. Min teori är att han ärvt det i ganska ruffigt skick och försökt få det att se bättre ut för en billig slant. Tvingat dit en ficklampa i hopp om att någon köpare ska se förbi att vapnet ej är originalskick.

Hans plan därefter måste varit att gå ut med ett enormt överpris, vilket vid grov sänkning skulle kunna uppfattas som ett fynd för den ej vaksamma köparen.

Ansåg att min teori blev ännu mer övertygande när det nu efter nyår dök upp en systemkamera bland mina standardsökningar på Blocket.

Bilden var tagen från nätet och modellen var densamma som den jag gett i byte, objektivet samt tillbehör var även de samma som det jag gav för trackern. Hela kamerapaketet var precis som Webley-annonsen, grovt övervärderat och texten berättade en historia om hur kameran impuls-köpts under julen men nu slumpades iväg för 2000kr under nypris. Nypriset enligt annonsen var nästan exakt detsamma som jag betalat för modellen tre år tidigare.

Att människor emellanåt är oärliga går inte göra mycket åt, dåliga affärer behöver inte nödvändigtvis vara säljarens fel om jag själv som köpare inte använder skallen och gör en riskbedömning innan jag handlar.
Är därför i detta fall nöjd med mitt byte trots att jag, med facit i hand, tycks ha varit i kontakt med en oärlig individ.

Vad som däremot gör historien nästintill komisk är att om man mot sunt förnuft vill försöka vilseleda sina medmänniskor så kan det va en bra idé att INTE använda sitt riktiga för- och efternamn samt den mail som är kopplad till ens sociala medier. Sociala medier där man dessutom har öppen profil för folk man inte känner!

Hursomhelst så var jag ännu en Tracker rikare, dessutom ett exemplar jag inte är lika rädd för att experimentera med då det ej är original. Stor orsak till årets val av julklappar;)