Projekttrackerns sista posering

Grundtanken med den svarta Trackern var att jag skulle experimentera och meka med den istället för att riskera min Tracker DL. 

Visade sig dock vara ett gevär som endast fick lite nytt "smink" för att sedan stå oanvänt, blev varken använd för mekande eller skruvande. Därmed ett självklart val att lägga ut när det kom till försäljning och den hittade ganska snart en intressent. Men innan den flög ur hemmet så fick den ställa upp på en sista fotografering.

Innan jag sålde Trackern var jag nyfiken på dess  prestanda, drog därför några salvor över Chronyn innan den blev paketerad.

Orsak till att mina Trackers ofta stått orörda beror främst på att jag anser att de smäller för högt för skytte i lägenheten, kände mig därför inte bekväm med att dra för många skott över Chronyn.

Men av de diaboler som trots allt avlossades (och registrerades) så fanns det en high på 153,3 m/s samt en low på 132,5 m/s och ett genomsnitt på 142,54 m/s

Resultatet i Joule (beräknat i appen "Joule Calc Lite") blev därmed:
High - 10,81
Low - 8,076
Genomsnitt - 9, 346

Långt ifrån en grundligt undersökning men det gav ändå en fingervisning om att bössan låg på licensfri prestanda med enstaka toppar som sniffade på gränsen.

Är övertygad om att en längre serie hade dragit ner snittet mellan 8-9 Joule.

Känns en smula surt

Även om det nu gått en tid sedan aktuell händelse vill jag ändå dela erfarenheten. 

Vid försäljningen av mitt Diana 54 så var Bussgods det alternativ som jag och köparen kom överens om eftersom det kändes bäst för oss båda. 

I teorin skulle jag som säljare känna mig säker på att varan inte lämnades ut förrän köparen betalat köpesumman till bussgods och köparen kunde känna sig trygg med att varan faktiskt existerade hos bussgods när betalningen gick av stapeln.

Har personligen handlat ganska omfattande på Blocket samt Tradera och aldrig haft problem, så man kan ju argumentera kosmisk rättvisa i att det faktiskt var min tur att också få uppleva transportkrångel. 

Paketet gick iväg från Stockholm 20 Maj 

Kunden i Skåne hade det i handen 23 Maj 

Betalningen anlände till mitt bankkonto 17 Juni

Det tog alltså 25 dagar (18 arbetsdagar) för Bussgods att föra över pengarna till mitt konto. 

Visst, det stod på bussgods hemsida att det kunde ta upp till 10 arbetsdagar att få pengarna.

Visst, de kan ju stämma att de haft strul med deras kommunikationer till banken.

Visst, jag fick mina pengar tillslut.

Till Bussgods fördel bör jag tillägga att jag fick bra bemötande var gång jag ringde och frågade var pengarna höll hus. 

Men jag blir ju likväl inte överdrivet peppad på att använda deras tjänster igen.

Bild lånad från bussgods hemsida: http://bussgods.se/pages.asp?MenuID=530&PageID=578

Kolvkirurgi på Crosman 2260

Har en tendens att påbörja projekt som inte alltid tar sig hela vägen till färdigställning. Om min senaste eskapad blir ett av de oavslutade återstått dock att se. 

Har ju haft en 2260 i min besittning sen en tid tillbaka, denna bössa kommer ju klädd i trä från återförsäljarna men skruvandet på crosman-systemen gör att man sällan behåller dem i sitt originalformat. 

Inte oväntat kom det att gälla även min 2260 så det fanns med andra ord en stock som "skräpat" i projektlådan tills den nyligen fick min uppmärksamhet. 

Målet är att anpassa stocken till tuben på en 2240 som jag sedan utrustar med avtryckarsystemet från 2260:an samt uppdaterar 7 tums pipan till 10 tum. 

(Crosman 2260, före- och efterbild.)

kan nog bli en kul, extremt kort, plinker när det är klart.

Första gången klass 1

Att Benita skulle ta jägarexamen kom som en blixt från klar himmel, inte ens efter att vi bokad intensivkursen så hade insikten riktigt sjunkit in. Det var nog först vid besöket på +huntyardberras  som det började kännas som allvar.

Benita är stadsbo, born and raised, jaktintresse existerar inte i vare sig hennes familj eller bekantskapskrets. Vapenerfarenheten hade därmed sen länge stannat vid femkampen på Gröna Lund och sporadiskt avfyrade diaboler på mosterns lantställe.

Kort och gott fanns en viss oro över att hon inom några dygn skulle naila 3 uppskjutningar..

Så snart det första nervösa skottet med .308:an var avlossat tog det knappast mer än 30 minuter innan Benita självsäkert rasslade bly mot älgtavlan som om hon aldrig gjort annat. 

Besöket på Huntyard&Berras gav rejält blodad tand för oss båda och kan skjutbio kan varmt rekommenderas. Det var extremt kul att mjuka upp de ringrostiga studsar-skillsen på vildsvin, kronhjort och Afrikanska gnuer med vetskapen om att man inte kunde orsaka någon skada. Nu återstår bara fortsatt övning (för oss båda) så hållningen, precisionen och kontinuiteten sätter sig. 

Morgonen avrundades med inhandling av huvudbonad i passande mönstring.

Så snabbt som fingret bär