Blocketshopping RWS Diana 35

Innan 54:an tog plats i skåpet så var det klassikern RWS Diana 35 som oftast plockades fram när det vankades lägenhets-skytte. Orsak till att jag helst använt detta gevär i hemmet beror på att det är lagom tyst för att inte störa mina grannar samt folk nedanför på gatan. 

Men om tystnad var enda orsaken så skulle jag ju aldrig skjuta annat än FX Independence, vad som verkligen gör Dianat mer attraktivt är det faktum att det blir en utmaning att skjuta. Känner att det på inomhusavstånden blir för lätt att få bra grupper med Indyn. Med 35:an syns variationerna orsakade av dålig koncentration, grepp eller ammunitionsval även på korta håll.

Jag tycker helt enkelt det är mer sport med fjädervapen som RWS Diana 35.

En av mina morbröder ägde under uppväxten ett exemplar av 35:an. Det var ett vapen som jag tyvärr inte fick chans att använda så ofta som jag kanske önskat. Det har därför i mina minnen fått en slags ikonstatus som inte helt oväntat ledde till införskaffande av ett eget exemplar.

Dianat hade några, som jag ansåg, skavanker men tyckte priset som hamnade strax över en tusing var överkomligt. Dessutom bodde mannen som sålde geväret  endast några kvarter bort så tillgängligheten gjorde affären än intressantare.

Nätskärningen är fläckigt mörk, något jag gissar handlar om slitage p.g.a. användning.

Bakkappan har några år på nacken så den är en smula torr och naggad i kanterna. Men i övrigt har jag inte upptäckt några fel eller brister.

Finslipet som kan få men som helst lack!

Så var det dags att ta tag i mitt andra projekt från 2013, rusta upp mitt RWS Diana 25. 

Har hittills endast skruvat och mekat på ytlig nivå, tanken är att detta lilla gevär kommer vara instegsporten till ett tyngre nörderi där även själva materialen som bygger luftvapnen ska hamna i rampljuset. Eftersom jag ännu inte besitter modet att gå på en blåneringprocess, har inte arbetat mycket med metall, så mjukstartade jag med stocken.

Köpte ett restaureringskit av märket (märke) hos Hurricane, vet inte vilket som är bäst eller hur man egentligen ska gå tillväga. Valde därför kit utifrån det märke jag såg flest Youtube-mekare använda, detta så jag skulle ha en stadig informationsbas av "How to"-videos när frågorna började dyka upp.

Efter min första sammandrabbning insåg jag två saker (som erfarna vapenstock-slipare antagligen listat ut via bilderna).

Insikt 1: Att ge sig i kast med att slipa upp trästycket old-school, med endast handkraft, kommer bli ett satans hundgöra. Rentav idiotiskt dessutom när man besitter el-verktyg som faktiskt gör processen snabbare! 

Insikt två: Även om man vill ha en fin jämn yta på slutresultatet så kan det vara en bra ide att börja med grövre sandpapper istället för att gå direkt på med det finkorniga! 

Speciellt om man ska ha någon som helst chans att ta sig igenom den noshörningshud till lackering Diana-stocken utrustats med utan att tappa förståndet i processen!

Crosman 2260 makeover

Om ni minns bilderna från fjolårets sommarskytte så hade jag då förvärvat en Crosman 2260, den syns i bilderna med en monterad bipod samt iförd ursprunglig trästock. 

Crosman-vapnen i min ägo har aldrig egentligen blivit skjutna med, de har bara vart ett ständigt skruvande på de stackarna.

För en tid sedan beslutade jag att 2260:an skulle vara den primära crosman-representanetn i min vapengarderob och att det inte skulle bli så mycket mer skuvande. Jag ville ha en taktisk look så trästocken byttes ut mot 2240-basen med skelettstock som ackompanjerades av några extra pipband. Det hela kröntes med ett tradera-inköp som fick hela riggen att se bisarrt oproportionerlig ut.

Har inte vart nöjd slutresultatet av denna uppsättning men medans andra projekt stulit tid så har den fått stå där i skåpet och samla damm. Först nu när jag fick hem lite Weaver-fästen så ploppade det upp en tanke.

Går railsen att fästa på pipbanden!?

Visst tusan gick det, rail-skruvarna var av samma dimension som de små låsskruvarna. Det enda problemet var att rail-skruvarna var för långa.

Löstes dock snabbt med en Dremel.

Kände mig som upfinnar-Jocke när jag väl fått railen på plats. Men det på tok för stora siktet tog fortfarande fokuset från mitt hemmabygge.

2260:an blev lätt och hanterbar som en fjäder när ohyggligheten till sikte var bortskruvad. Som alternativ passade jag på att låna rödpunkten från 2240:an.

Blev i mina ögon (och händer) en enorm förbättring, har nu beslutat att skaffa ytterligare ett rödpunkt så crosman-pickorna får varsin istället för att behöva dela. 

Blir antagligen att jag fortsätter bygga på 2260:an framöver då Crosman-febern är lätt att drabbas av när man väl utsätts för smittokällan.

Gamo Shadow 1000 reassembly!

Efter det "trainwreck" till återmontering som upplevdes när jag för en tid sen försökte få ihop mitt Haenel var inget jag hoppades återuppleva denna gång. 

Reservdelarna kom från Tommys vapenverkstad (http://www.tommysvapenverkstad.se/Luftgevar.aspx) där jag upplevde mig få mycket tillmötesgående service och snabb leverans, tummen upp för det.

Geväret införskaffades som renoveringsprojekt att öva upp skruv-kunskaperna på, så detta var ju nästintill examensprovet.

Delarna lades fram och kontrollerades så att inget saknades

Fjäderhylsan, orsaken till att bössan var defekt. Borde ju gå att svarva till en i bättre material så man slipper byta framöver kan tyckas.

Passade även på att slänga in en smula överkurs och byta pistongpackning.

Smorde upp fjädern med ett litet lager av Hurricanes fjäderfett innan den klämdes in i manteln.

Man tar vad man har, gummibandet underlättade sjukt mycket.

Ännu ett exempel på improvisation. Ett limstift fick agera lagom tjockt föremål som kunde hjälpa in fjäderpaketet den där lilla extra millimetern som gjorde att sprinten kunde glida in.

Små fjädrar är alltid kniviga att få på sin plats men denna kom dit relativt smidigt.

Sen var det bara att slå in paketet och på med rosetten.

Geväret saknade korn när jag fick det. Även denna detalj fanns på Tommys vapenverkstad!

Voila! Allt flöt på som en eka i insjö! 

Detta var en välbehövlig "moralboost" som fick mig taggad att ge Haenel-skrället en returmatch. Gamo Shadow 1000 är ingen modell jag tidigare provskjutit så det ska bli intressant att dra iväg några kulor med den framöver. 

Insåg dock att det blir ett skjutbane-gevär, osmidigt nog kom jag fram till detta efter jag satt samman bössan runt 23-tiden en vardagskväll. Var ju tvungen att spänna upp fjädern för att se att allt fungerade, hade någonstans på vägen fått för mig att jag kunde spänna av geväret som ett gammalt Diana. 

En uppenbart korkat föresats då jag en halvtimme tidigare hade fipplat dit säkringen som förhindrar avspänning innan geväret är skjutklar. Blev sonika tvungen att avlossa ett blankskott för att spänna av fjädern -"Men det kan la inte vara så farligt" tänkte jag..

Kan ha berott på att jag inte förväntade mig det, men min andra teori är att boven i dramat var ny-smörjningen av pistongen. 

Bössan gav hursomhelst ifrån sig en knall som satte lock för ena örat och lämnade mig helt paff där på köksgolvet. Väckte antagligen varenda hund i Vasastan, men som tur var hördes inga sirener. 

Jag lovar, den spränger en tomat!

Innan Jul så var jag och familjen ut till Skärholmens köpcentrum för diverse konsumtionsaktivitet.

Som det barn jag är, fann jag mig inom kort ögon-shoppandes på Hobbex.

Finner inte deras utbud av gevär så tilltalande men upptäckte att det fanns en rad olika ammunitions-askar som jag inte provat och till relativt överkomliga priser.  

Kände mig en smula dum då ammo fanns bakom disk och jag var tvungen att vara den där kunden som tar upp all plats i kassan och behöver personalens hjälp att plocka fram burkarna för att titta närmare. Förstod att det kanske inte var standard-antalet askar jag plockade på mig då det snart dök upp frågor på hur mycket jag sköt. 

Även killens kollega lade märke till den växande stapeln och han utbrast:

-”Tycker du om att testa olika kulor så ska du prova de där!”

Han pekade på raden med Crosman Destroyers.

-”De gör mer skada eftersom de har en annan spets, jag lovar de spränger en tomat!”

I min åsikt är ordet "spränga" en överdrift när man refererar  till licensfria 10-Joules vapen vilket jag förutsätter att han gjorde.

Att opponera mig mot främmande människors uttalanden är dock inget jag brukar ta mig frihet till utom i extremfall, bemötte därför hans kommentar på vanligt socialt manér och tog ett exemplar Destroyers när jag ändå var igång.

Ni kan dock ge er tusan på att sekunden efter att uttalandet yttrats där inne på Skärholmens köpcentrum så sken det upp en liten kritisk djävul i mitt huvud som sa: - ”Challenge accepted!”

För att få perspektiv slängde jag in två andra diaboler med karakteristisk spets. En klassisk "wadcutter" representerad av RWS Meisterkugeln och en diabol som bygger på expansions-temat hos en jaktammunition, H&N Hollowpoint.

Förutom att H&N diabolen tog lite högt (mittersta tomaten) och därmed gjorde en mer synlig skada så blev resultatet ungefär vad jag förväntat mig, nästintill identiska sårkanaler med alla testkulorna. 

I mina ögon talar bilden sitt tydliga språk, ordet "spränger" är en överdrift när kulorna transporteras ur vapen begränsade till 10 Joule.

Men att det är kul att skjuta grönsaker det är ett faktum som står stadigt vilken ammunition eller effektgräns man väljer att ha.