Haenel=Helvete?

Det ska inte bara vara lätt att bedriva en hobby, ibland ska man sättas på prov så man får kämpa en smula, det ger perspektiv på hur djupt engagerad man egentligen är. Vill därför på förhand meddela att detta inlägg inte beskriver ett nederlag utan ett mindre farthinder.

Dagen för ihopsättningen av mitt Haenel 310 var kommen!

Målet var att göra allt by-the-book, men det visade sig finnas en väldans massa books. Vad för slags smörja och olja som behövdes varierade för varje person jag tog tips ifrån och tillslut var det bara att köra för att se vad som hände.

Packningen doppades i "Chainway Bio" dock inte ett helt dygn som vissa förespråkat på forumen. 

Om denna olja är att rekommenderad eller inte det vet jag inte,kände att jag bara var tvungen att välja något tillslut. För ärligt talat så finns det gränser på hur länge man kan stå och "finsmaka" på bensinmackens oljeavdelning innan personalen börjar knappa in 112 i förebyggande syfte.

Till pistong och fjäder användes Hurricanes fjäderfett. Kletade helt sonika på vad jag ansåg kändes lagom.

När de inre delarna var smorda och förberedda var det dags att vända fokus till själva sammansättningen. 

Första läxan jag fick erfara var att ej gå för djupt på detalj när jag skruvar isär framtida projekt. T.ex. tjänar det inte mycket till att lossa spärren som håller fast magasinet. Om man inte tycker om att pilla med extremt små fjädrar som antagligen applicerats med en magikers hjälp hos tillverkaren. 

Samma läxa visade sig gälla gamla sikten.

Jag svor och svettades tillbaka både sikte och magasins-spärr, ren envishet höll mig från att kasta skiten genom fönstret, men tillslut var de på plats och jag gick med gråten i halsen vidare till nästa moment.

Mitt kära Haenel visade sig dock ha fler frustrerande ess i rockärmen och projektet att få ner hela pistong/fjäder-paketet var ett än värre helvete!



Först var det läderpackningen som tog emot precis överallt! Var till en början rädd att skada den men insåg att jag aldrig ens skulle få in den i manteln med sådan inställning. Fingrar klämdes, olja kletades och förbannelser kastades.
När hela kitet väl pressats förbi alla öppningar i tuben gjordes än en gång misstaget att ropa kusten klar.

Min föresats om att göra allt by-the-book kändes grymt ouppnått men jag skulle åtminstone få tillfredsställelsen av att ha satt ihop bössan, trodde jag.

Vad som slog spiken i kistan på denna ihopskruvning var att när allt väl kom till kritan så gick inte "Manshettenschraube-Stossröhrcgen" (aka. det lilla rörfanskapet) in i pipan där det skulle. Röret hamnade en aning vid sidan om öppningen och efter säkert en timme av frustrerat lirkande, med en familj som tröttnat på att jag tog upp hela köksbordet, så slog jag till reträtt.

Men som sagt, detta är inget nederlag, nu är handsken kastad och det kokta fläsket vidbränt! Nästa gång blir det ord och inga visor..

Gott nytt år!

Lyckades hålla igång bloggen hela vägen till nyår, litet steg för mänskligheten men ett grymt steg för mig! (Trodde personligen inte jag skulle palla längre än en vecka.)

Hade inte insett hur mycket tid som var tvunget att spenderas för att hålla en vettig uppdatering innan jag drog igång. Vill därför ta tillfället i akt att tacka alla eldsjälar, oavsett ämne, som under åren gjort min upplevelse som läsare till vad den varit/är.

Tänkte såhär i nyårslöftes-tider dela med av mina planer för framtiden. Vill inte vara orealistisk för jag är inte en person som håller nyårslöften, tänker därför köra den något luddigare varianten "nyårsmål" inför 2014. 

De mål relevanta för denna blogg är:

- Hålla bloggen vid liv i 1 år.

- Uppdatera med max 2 dagars mellanrum.

- Ta mig ut till skjutbana minst en gång i månaden.

Platsen för mitt, förhoppningsvis regelbundna, utomhusskytte planeras ske hos Stockholms Luftjaktskytteförening (http://www.sljsf.se). Fick nyligen positivt svar på min medlemsansökan och skickade i dagarna in avgiften för 2014. Ser fram emot att få ta mitt luftskytte-intresse utanför lägenheten.

Andra önskemål som jag hoppas uppfylls under året är att  min ansökan om inköpstillstånd för skyddsjakts-vapen går igenom, där valet av gevär kommit att falla på en .30 FX Indy.

http://www.airgunsofarizona.com/FX/INDYHP-R.png

Har förstått att det är många där ute som tycker det är slöseri att skaffa jaktlicens på ett luftvapen. Sen finns det säkert ett helt gäng till som har tvivel kring mitt val av gevär. Men hur kul vore det om alla hade samma prioriteringar i vapenskåpet?
För mig representerar Indyn allt positivt med luftjakt- /skytte i ett enda gevär (även om jag, som många andra, helst ser att vapen kläs i träskrud). 

Därmed kommer stor del av mitt 2014 spenderas hållande både tummar och tår för att ansökan blir godkänd, resultatet lär märkas här på bloggen;)

Tack för att du läser, jag uppskattar det verkligen.

Gott nytt år//David

Tillbehörs-pornografi Umarex Colt Government 1911

Passar på att slänga upp lite extra foton från Colt-tiden. 

Som jag har uppfattat det så fokuserar Umarex mest på sina produkters yttre och inte på precision. Har inga hårda fakta från multipla precisionstester som stödjer mitt påstående utan utgår helt från Umarex egen profilering där plinking med verklighetstrogna kolsyrekopior tycks vara ändamålet. 

Colten skaffades ursprungligen av min styvpappa i övningssyfte, eftersom den hade rätt vikt och känsla för att fungera som ett billigare alternativ att öva upp grepp och hållning med.

Eftersom magasinet i Colten var begränsat till kortare kulor så var inte ammo-samlandet så relevant under denna period. Men magasinskapaciteten till trots så saknades det inte accessoarer att lägga månadspengen på:)

Felsökning av Umarex Colt Government 1911

Det närmar sig årsdagen för återkomsten av mitt luftskytte-intresse! Visst, jag hade en längre tid sökt av youtube efter luftvapen-klipp medans barndomsintresset vred och vände sig i sin slummer. 

Men som jag tidigare berättat på forum så var det min Colt replika som på allvar återuppväckte luftskytte-intresset. Inte pågrund av dess prickskytte-egenskaper, utan för att det var min första tillhörighet/pryl som jag genomfört en lyckad lagning av (någonsin)!

Colten gick efter införskaffandet på högvarv och jag antar att orsaken till eldavbrottet var detsamma som för oss människor, har man inte joggat på några så ska man inte starta med ett terräng-marathon. 

Efter några veckors intensivt skytte sa det stopp och avtryckaren samt hammaren gick knappt att rubba. Som barn hade jag sörjt min ägodel djupt och otröstligt i veckor, men efter 27 levnadsår ändrades plötsligt mitt standardmönster. 

Var den sönder skulle jag ju inte förlora något på att ta isär den..

Felet visade sig vara den bricka som lägger sig mellan hammaren och ventilpinnen när handsäkringen i pistolgreppet pressas in. Efter den satts tillbaka och splinten fått en ny försänkning följde en nervig ihopsättning.

Kan meddela att jag var genuint skitstolt när Colten visade sig fungera lika bra som innan och därmed var snöbollen av luftskytte-nörderi i kraftig rullning..

Klister på kulan?

Gjorde en intressant och förvånande upptäckt med mitt Hatsan 125 Sniper. Trots att den utan problem skjuter diaboler av varierande tyngd och kjoldiameter i licensfritt utförande så blir det totalt tvärstopp när den får smaka på smoothtwist-ammunitionen från FX.

Trodde till en början att geväret lagt av för mig och började skruva för glatta livet, nånting var ju uppenbarligen fel trodde jag. Skruvade isär, satte ihop och det var fortfarande samma resultat! Skiftade jag dock till en klassisk diabol var skyttet back on track direkt.

Smoothtwist-ammon appliceras med lätthet utan våld och tätar fint. Kan därför inte se några skäl till varför  det bara blir en pysning när jag klämmer avtryckaren och kulan inte rubbar sig ur fläcken!

Vore intressant att höra om det finns andra som haft samma erfarenhet.

Kulorna före och efter avfyrning. (Vänster: JSB Exact RS   Höger: FX Smoothtwist pellets)