Winchester SXR Vulcan first accuracy test

FX Indy .30 vs waterfilled cans

Candycane-load i FX Indy .30

När de initiala testen på papper var klara så återstod självklart plinkandet. Är i min mening rent omöjligt att inte vilja se hur en kaliber .30 kula bearbetar alla de standardmål man satte upp som liten.

klassikern som ingen person med skytteintresse kan ha missat är ju vattenfyllda burkar.

Ett annat vanligt mål som ung var äppelkart på vild-aplarna runt barndomshemmet. Denna simulering iscensattes dock med rutten halvfrusen fallfrukt istället för äppelkart, placerat på väl vald buske.

Svårt att beskriva i ord den tillfredsställelse som ljudet av fullträff i mjukt mål genererar. Viktigaste skillnaden från tavelskytte i min mening. Att dessutom få respons i form av äppelmos-fyrverkeri i siktet är en fröjd för själen.

 Var nog första gången i mitt liv som skott mot vattenfylld burk faktiskt gav den respons som jag hoppats på.

 Ville veta om de olika kulvikterna gav skilda resultat, men aluminiumburkar visade sig vara svåra mål att utläsa skottverkan på. Som syns ovan är det en omöjlighet att se skillnad på vilken diabol som träffat respektive burk. (även om jag på bild ställt upp dem i ordningen som de sköts.)

 Eftersom ballistic gel inte är något jag har tillgängligt föll tanken på ett annat klassiskt formbart material som dessutom finns stapelvis av i varje matvarubutik.

Margarinet gick direkt från kylskåpet ut till målplatsen och besatt en solid genomkylning.
Hade nånstans uppfattningen att kulorna skulle få problem med att kämpa igenom en rågad decimeter härdat fett, men satte ändå upp en gammal kasserad och synnerligen sliten ugnsplåt som kulfång.

Hoppades nämligen få chans att samla upp och studera de avlossade skotten efter träff.

Fyllde en Candycane-load bestående av mina tre diabolsorter, laddade dem i märkesordningen som syns ovan, vänster till höger. 

Planen var att placera dem i samma följd även i målet för att, en gång för alla, få en vettig uppfattning om deras verkan/effektivitet som jaktammunition när den dagen beger sig.

Om äpplen var en kunglig skytte-underhållning, så behöver jag knappast beskriva bilden ovan.

Däremot blev min rädsla att margarinet skulle mjukna orsak till att jag stress-sköt som en kratta. 

Vettigaste träffen signerades JSB exakt och diabolen genererade även den, i diameter, största "sår-kanalen" av de tre kulsorterna. 

Min teori är att den i egenskap av att vara lättaste diabolen i testet också haft högsta hastighet. Därmed inte hunnit lämpa av så mycket energi i målet, utan istället plöjt på rakt igenom.

I mitten återfanns den blå FX Boss diabolen, lättaste ammunitionen till Indyn ur FX egna sortiment.

Träffen gick som synes åt skogen men valde ändå att låta den representera eftersom jag var mest nyfiken på att utnyttja resterande målmaterial för ett nytt skott med den röda Boss-kulan som jag haft störst intresse av i detta test.

Den röda hade första omgången tagit högst av de tre och plogat en respektabel mittbena i margarin-kubben.

Ville dock ha ett försök till med en röd Boss, i egenskap av tyngst kulsort. Förhoppningen var att kunna dra en parallell till den lätta JSB kulan. 

Väl avlossat märkte jag dock ingen uppenbar skillnad mellan den röda tunga Boss diabolen (näst längst till vänster i bild) och den lätta JSB Exact diabolen (Längst till höger i bild).

Vad som däremot gick att konstatera var att samtliga sorter tycktes penetrera såväl bakfett som ungsplåt med relativ lätthet. 

Återfann den första första röda Boss diabolen som visst haft en dålig dag över lag, den misslyckades på håret att ta sig igenom plåten.

Första intrycken av FX Indy .30

Över Julhelgen fick jag äntligen chans att komma ut på den skånska landsbygden och prov-skjuta Indyn för första gången. Syrran hyr ett ställe några mil norr om Malmö och det var riktigt skönt att andas lantluft som omväxling.

Den som funderar på att skaffa en kaliber .30 har antagligen som mål att bruka den till längre avstånd än de ca 35m jag sköt på under detta test. Så är även min tanke, men såhär på första daten var målet enbart att få en känsla för bössan.

Har önskat äga ett oregulerat luftgevär ända sedan mitt första "Jula-gevär", att därför påstå att jag kände mig som ett barn på julafton vore en underdrift.

Erhöll ett hemma-snickrat skjutstöd av styvfarsan som även han var på besök i Skåne. Har använts till studsaren innan jag köpte den av honom föregående år. Det fungerade bra som stöd även till Indyn.

Måltavla av improviserad karaktär, målprickarna hamnade omkring 1,5 cm i diameter.

Långt innan jag fått hem Indyn hade jag samlat på mig så många kulsorter jag kunde hitta. Som jag angett i tidigare inlägg fann jag boss-kulorna på Walter Borg i Stockholm där de köpts in av misstag. Asken med JSB var dock mer långväga, hittade den på Ebay och blev skickad från Tjeckien om jag inte missminner.

Har som många andra införskaffat sikte från Hawke. Är ännu ingen finsmakare av optik och den så kallade budgetklassen fungerar bra för mig, men får se om det kanske investeras vidare i framtiden.

De första funderingar som jag ville ha svar på var:

- Hur mycket låter bössan?

- Hur tungt blir egentligen pumpandet?

- Hur mycket luft går per skott?

- Hur många skott får jag ut per fyllning?

- Verkar Indyn föredra någon av kulsorterna?

Dokumentera skyttet så gott jag kunde med kameran då bilder talar bäst för sig själva.

Dessa tester har självklart påverkats av min egen förmåga och behöver inte vara representativa för andra gevär. Förhoppningsvis kommer grupperna krympa ihop mer när jag verkligen lärt känna vapnet. Fick dock ett bra hum om vad jag kan förvänta av det praktiska skyttet med Indyn.

Samtliga omgångar visade att första skottet från 200 bar gav en lägre träff än det uppföljande skottet med starttryck kring 170 bar. Detta trots att jag inte kunde utläsa att luftförbrukningen ökade nämnvärd mellan skotten.

Lät aldrig trycket sjunka lägre än 140 bar då jag ville undvika att lågt tryck skulle få ventilen att läcka. Märkte av den tendensen på min Independence i 10 joule som började tappa tryck av sig självt efter 120 bar.

Som säkert många gissat blev det mycket pumpande och jag ska inte sticka under stolen med att man får en ganska ordentlig axelträning. Men lite mjölksyra var inget som släkte lusten att skjuta vidare överhuvudtaget.

Indyn lät självklart mer än sitt syskon i 10 joule, men var såpass milt att syrran utan problem kunde hantera hästarna några meter bakom mig. Djuren stördes inte nämnvärt av luftknallarna, förutom första skottet som överraskade dem en aning.

Som kommande blogg-inlägg ska göra glasklart är kulfång av högsta betydelse. Ovan syns ett mindre smakprov på objekts reaktion när de hamnar i kulbanan.

Ville även se vilka träffbilder jag fick från ett helt magasin när jag pumpade upp trycket mellan varje skott. Ett mag rymmer 9 skott och starttrycket låg på 180 bar för samtliga avlossade diaboler.

Gruppernas storlek vill jag, än en gång påpeka, ligger helt på mitt ansvar. I jämförelse mitt 10 joules Independence så fanns det viss rekyl som fick pipan att vilja dra uppåt om jag inte var fullt fokuserad på avtrycket. 

En fundering som kom att uppstå under skyttet var om kondensen av utandning i kallt väderlag kan vara något som orsakar problem med tid? Kan mycket väl vara en överdriven tanke men det var en av de iakttagelser jag gjorde.

Hade även en liten "Malfunction" som, trots lättkorrigering med nyckelsatsen, drog ner sinnesstämningen i några minuter. 

I övrigt är jag hittills sjukt nöjd med Indyn och ser fram emot mer skytte under våren.

Förändringens år 2014

Bloggens andra levnadsår lider mot sitt slut. 

31:e December 2013 Författade jag ett inlägg med fokus på min nöjdhet över att ha roddat skrivandet hela vägen till årskiftet. 

I samma inlägg satte jag upp några "Nyårsmål" relevanta för bloggen inför det kommande året:

- Hålla bloggen vid liv i 1 år

- Uppdatera med max 2 dagars mellanrum

- Ta mig ut till skjutbana minst en gång i månaden

Kan såhär med facit i hand säga att jag misslyckats gruvligt i dessa intentioner. 

Men istället för att frossa i vad jag misslyckats med, vilket är lätt hänt, ska jag se till vad 2014 tillfört min skyttevärld.

Först och främst:

- Jag har fortsatt skjuta, fota och skriva! 

(Trots långa uppehåll finns intresset kvar.)

- Jag har besökt skjutbanor! 

(Inte en gång i månaden, men skyttet har tagit sig utanför lägenheten.)

Utöver ovan nämnda faktum har sidospår uppstått. 

Stor påverkan på bloggen gjorde Benitas plötsliga uppvaknande till skyttets värld, vilket föranledde bloggens uppenbara namnbyte. 

Nydöpningen råkade bli av osmidigare slag då jag helt sonika ersatte namnet Urban Airgun med Airandpowder.  

Hade jag tänkt taktisk skulle jag startat en ny blogg, sen dirigerat om intressenter från UrbanAirgun till Airandpowder. 

Istället slutade namnet Urban Airgun existera och i kombination med det föll besökarantalet handlöst. 

-"Varför byta namn?" kan man då fråga sig.

Jakt och krutskytte har fått stor fokus i vårt hem under 2014.  

Min egen uppbyggnad av en heltäckande vapengarderob och Benitas jägarexamen med allt vad det innebar slog hårt på luftpuffandet. 

Under 2014 kom även beslutet att faktiskt flytta ifrån det "Urbana" Stockholm och återvända ner till den Skånska myllan.

Namnbytet var därmed en heltäckande förberedning för framtiden.

Det kommer med andra ord bli ett mycket spännande 2015. 

2014 avrundades därtill med slutföringen av mitt i särklass mest utdragna vapeninköp någonsin. 

Skrev förra året om drömmen att äga en FX Indy .30 fullpower.

Bifogade då bilden ovan, lånad från Airguns of Arizona. 

Inköptillståndet tog 8 månader att få beslut om (Stockholms län) och många samtal med handläggaren blev det.

När polisen gjort sitt var det upp till FX Airguns att leverera. Till sist vidarebefordrades bössan galant av Tobbe på Hurricane.

Indyn är därmed geväret som kommer hålla luften kvar i Airandpowder och jag ser fram emot att skriva om den.

God Jul och Gott nytt år!

//David