Hur funkar det med rundkulor?

Har alltid fått höra under uppväxten är att man ska välja luftgevär som skjuter diaboler och inte rundkulor då ett gevär för rundkulor inte har räfflad pipa vilket ger sämre precision.  Detta har sen länge format min bild av vilka sorters gevär som är bättre än andra och jag har faktiskt aldrig ägt eller ens skjutit med ett luftvapen av "BB-typ" förutom Haenel 310. 

Satt dock en dag och tittade på +Team Wild TV  när de jagar vildsvin i Texas med Benjamin Rouge .357 och de diskuterar vilka kulor som fungerar bäst i ett oreglerat luftvapen av denna typ. Deras värd anser att rundkulor, som han gjutit på egen hand, fungerar bäst. 

I mitt hem finns inget i närheten av en bigbore-bössa, men det finns faktiskt en ask rundkulor! Tänkte därför det kunde vara kul att testa och se hur precisionen ser ut med dessa genom en mycket reglerade och räfflad Diana 35. 

Kan rundkulorna ge bra träffbilder i räfflad pipa, då pipan i sig kommer stå för precisionen?

Jämförde rundkulorna med FX-diaboler som jag vet fungerar i mitt Diana 35.

Det avlossades 10 skott av varje sort och svaret på min fråga var ett ordentligt: Nej!

Rundkulorna sköt riktigt illa i jämförelse med FX-diaboler. Gruppen strax till höger om "bullseye" är tio samlade skott med FX, alla andra hål i tavlan är gjorda av rundkulorna. 

Kunskapen om att rundkulor skjuter sämre än diaboler genom ett Diana 35 kan ju klassas som allmänbildning för vissa. Men om man nyligen kommit i kontakt med luftskytte-intresset så skulle det inte vara helt otroligt att man lyckades ta fel sorts ammunition. 

Enligt askarna är bägge kulsorterna i kaliber 4,5 och har man bara den informationen att gå på, i kombination med att man inte skjutit tidigare, så är det ju inte omöjligt att luftskyttet går miste om en entusiast.

Bortom all nödvändighet..

Något jag tog för givet som liten var möjligheten att fritt skjuta prick i de otaliga vildaplar vi hade runt om huset. Möjligheterna till frukt-plinking är ju numera kraftigt begränsade, om man inte är villig att offra ett knippe äpplen från Hemköp vill säga.

Sen när man ändå ska leka kungligt, varför inte dra vidare på den här testtråden om det verkligen är någon skillnad i skottverkan från de tre vanligaste kalibrarna i det licensfria 10-Joules utförandet.

 

I denna omgång av "kliniska" studier har Crossman gått in för att representera kaliber 5,5 istället för min vanliga FX Independence.

Valet av äpple var faktiskt gjort med eftertanke, ville ha en krispigare äppelsort i förhoppning att ett fastare fruktkött skulle visa mer påverkan av diabolerna.

Man kan knappt kalla det för test om man inte har en extra kamera på stativ gömd någonstans, så detta blev kitet för dagens "kliniska studier".

Än en gång var resultaten ganska förväntade, vare sig kaliber 4,5 eller 6,35 hade några som helst problem med att avliva fruktskåls-viltet på humant vis.

Dagens nykomling var dock den som skrällde, använde Predator Polymag i både 4,5 och 5,5 med ganska rejäl skillnad i gala-äpplena.
Min gissning är att min Crossman 2260 måste haft en något högre energi-utdelning än det licensfria snittet då den precis laddats med färsk kolsyrapatron och detta var första skottet. Resultatet var, ur plinking-sammanhang, mycket mer tillfredställande än de andra två kalibrarna då det alltid är kul att när målen flyger i bitar.

Mitt stänkskydd tjänade verkligen sitt syfte i detta test och sovrummet slapp våttorkas.

Kan inte säga att det går att märka skillnad mellan kalibrarna i detta test heller (väljer att bortse från resultatet av kolsyre-piken hos kaliber 5,5) Får helt enkelt testa en grövre målfrukt vid nästa tillfälle och se om det går annorlunda.

Amerikanskt emballage?

Som alla nyårslöften jag någonsin avlagt så kom även delar av föresatserna kring mitt blogg-löfte att gå i stöpet. Överskred tidsfristen mellan inlägg med hela 3 dagar. Har såklart ursäkter till detta men ska bespara er ledan, jag tuggar mig istället igenom detta nederlag och ser framåt.

Eftersom jag regelbudet bits av nät-shoppingdjävulen så finns det en månatlig ström av små paket som vill bli uthämtade från posten. Det senaste gick dock hela vägen in genom brev-inkastet så jag bockar och bugar för servicen. 

Inga märkvärdiga prylar utan några Crosmandelar jag saknade till pumpmodellerna 1377/1322. Köpte mina exemplar som hemma-modifireringar och båda pumptuberna i min ägo saknar denna del, vilket orsakar ett ack så störande glapp i pumphantaget. Fick därför lust att inhandla dessa "pipband/pluggar" så de fanns tillgängliga när skruvlusten drabbar mig nästa gång.

De är som vanligt inhandlade via Ebay och kom från en kille i USA. 

Om det skulle ses som ett skämt eller ett uttryck av miljömedvetenhet genom återanvändning låter jag vara osagt. Att det var första gången jag sett någon använda en popcorn-påse som emballage är dock 100% säkert.

Dömt hunden efter håren?

Vid det senaste ammo-testet till mitt Diana 54 så blev det ju en rejäl skräll. Precis som jag skämtade om i mitt inlägg "Gamo sätter ribban lågt" så visade kulan sig, till min förvåning och trots en liten flyer, spöa upp ett helt gäng värdiga motståndare.

Var det ren tur, eller kunde Long Distance- kulan hålla dessa grupper?

Gick en smula mot sunt förnuft då det var 54:an som presterade träffbilden, men jag valde att göra ett vapenbyte till 35:an. Orsaken bakom bytet var att jag skruvat på kikaren från 2260:an på 35:an och jag ville komma närmare tavlan denna gång. Detta för att direkt se hur diabolerna presterade för varje skott, med de öppna riktmedlen kan jag inte urskilja resultatet förrän jag är klar och går fram till tavlan.

(Kornet fick sig även en liten service med plattången när nu ändå bössan var ute och vädrades)

Kulan som jag tidigare låtit agera skräckexempel för denna ask var ej med i testet.

Utmanaren blev JSB Exact Express.

När det plingat i kulfånget för sista gången så var inte det inte Gamos Long Distance som stod som segrare. Får helt enkelt ta en rejäl sittning med 54:an igen och se om det är just den bössan som tycker Gamo är bäst. för den föll uppenbarligen inte 35:an lika bra i smaken. 

Buffén fortsätter för 54:an

Eftersom jag lyckats samla på mig ett ganska rejält gäng kulsorter så var det på sin plats att bjuda min 54:a airking på ännu en runda. 

Sagt och gjort slumpades fem nya askar ur skåpet och kulfånget plockades fram.

Antalet skott per mål blev osäkert då jag inte var smart nog att räkna upp rätt mängd i förväg på de första cirklarna och därmed tappade räkningen, det ska dock ligga mellan 7-10 skott i varje.

När väl sittningen var över så var det en relativt jämn tavla som mötte mig. Begrundade resultatet och konstaterade att första gruppen skulle ha varit bäst om man räknade bort min "flyer". 

Skrällen kom först när jag skulle fotografera inför bloggen och dubbelkollade vilka  askar som använts.

Bästa grupperingen var skapad av Gamo TS-10 Long Distance! Kulan jag tillägnat ett helt inlägg till att klaga på då askens innehåll var illa deformerad i kjolarna. 

De andra grupperna var inte dåliga men det var ingen som kom i närheten av att den resning som Gamo gjorde i mina ögon, om den verkligen håller detta resultat konsekvent är ju en fråga som kommer undersökas närmare.

Har på forumen förstått att det är skilda åsikter kring avtrycket på Diana 54 Airking. Har aldrig varit någon finsmakare på avtryckarfronten, men har inte heller haft så mycket att jämföra med förrän på senare tid.

Försökte tänka på hur det kändes när jag sköt ovanstående test och som jag uppfattar det så har trycket på 54:an ett mycket kort första steg följt av ett tungt utdraget andrasteg. Roade mig med att försöka visa trycket på min 54:a i bildform:

1 = Utgångsläge

2 = Lätt draglängd (steg 1?)

3 = Tung draglängd (steg 2?)

4= Skott faller

Om jag uppfattat rätt bland åsikterna hos "förstå-sig-på-arna" så handlar ett bra avtryck om att det andra steget inte ska vara segt eller utdraget, skottet ska falla direkt man passerar "gränsen" för steg 2. 

Antar att känsla för avtryck kommer med erfarenhet, så det är la bara att fortsätta öva tills man en dag får häng på det.