Ringer in året med RWS Diana 54 .177

Dianas modell 54 har hamnat under min radar tidigare men prioriterats bort då jag inte funnit dess kvalifikationer attraktiva nog att rättfärdiga dess nypris.
Det har helt enkelt funnits andra gevär som jag varit mer sugen på när resurserna väl funnits till hands.

Men när den klassiska turnén till släkten, över jul och nyår, var av stapeln så dök det upp en anspråkslös annons på Blocket med ett vettigt pris och en säljare belägen i trakterna kring min kära mor, kvalifikationer som trots tidigare ratande fick mig att slänga ett extra getöga.

Bilden i annonsen var extremt pixlig och lånad från nätet så jag blev nyfiken på om det fanns några "riktiga" bilder på objektet.

Responsen lät inte vänta på sig, men det gevär jag presenterades skilde sig från de Diana 54 jag sett i Hurricanes nätbutik.

Den påminde snarare om en Diana 52 i stocken och trots flitigt sökande tycktes det vara lögn i helvete att få tag på orsak till dess, för mig nya, uppenbarelse.

Efter många om och men fann jag en tråd på ett Amerikanskt forum där okänd entusiast lagt upp bild på sina två 54:or. Detta kom att bli första och enda offentliga bilden på den "annorlunda" stocken.
Dock ackompanjerades irriterande nog inte bilden med någon info om varför stockarna skilde sig åt.

Drog tillslut iväg ett rop på hjälp till "Airpang-Johnny" som inom kort informerade om att RWS några år in i produktionen av 54:an ville särskilja modellen ifrån den (uppenbart) mycket liknande 52:an inför introduktionen på den Amerikanska marknaden. Man ville helt enkelt inte att kunderna skulle tro att det var samma gevär.

Även om det enligt både Johnny och andra forum-källor ska finnas förändringar i avtrycket samt några ytterligare detaljer, så höll mitt intresset i sig och idag är luftvapen-samlingen begåvat med ännu ett Diana.

Testskjutningar kommer följa flitigt under 2014.

Varför Urban Airgun?

Det kanske är att sparka in öppna dörrar, men vill slänga in ett inlägg om orsaken till varför min blogg fått namnet Urban Airgun. 

Som säkert de flesta förstått så är Urban inte mitt namn (jag heter David).

Urban är precis som Airgun taget från Engelskan och tillsammans symboliserar de mitt intresse kontra min nuvarande livssituation. Varför jag valt att fokusera på var jag bor är för att påminna mig själv om ironin i mina val: 

- Jag växte upp ytterst lantligt och längtade till stan. 

- Lever nu extremt centralt och saknar landet.

Livsmålet är ju att tillslut uppskatta nuet lika mycket som jag planerar min framtid och är nostalgisk över min bakgrund, tills det inträffar får jag försöka påminna mig om det så ofta jag kan. 

Utsikten som vetter mot Kynnefjäll, bakom ladan tillhörande mitt barndomshem.

Flygfoto av mina nuvarande hemtrakter

Haenel=Helvete?

Det ska inte bara vara lätt att bedriva en hobby, ibland ska man sättas på prov så man får kämpa en smula, det ger perspektiv på hur djupt engagerad man egentligen är. Vill därför på förhand meddela att detta inlägg inte beskriver ett nederlag utan ett mindre farthinder.

Dagen för ihopsättningen av mitt Haenel 310 var kommen!

Målet var att göra allt by-the-book, men det visade sig finnas en väldans massa books. Vad för slags smörja och olja som behövdes varierade för varje person jag tog tips ifrån och tillslut var det bara att köra för att se vad som hände.

Packningen doppades i "Chainway Bio" dock inte ett helt dygn som vissa förespråkat på forumen. 

Om denna olja är att rekommenderad eller inte det vet jag inte,kände att jag bara var tvungen att välja något tillslut. För ärligt talat så finns det gränser på hur länge man kan stå och "finsmaka" på bensinmackens oljeavdelning innan personalen börjar knappa in 112 i förebyggande syfte.

Till pistong och fjäder användes Hurricanes fjäderfett. Kletade helt sonika på vad jag ansåg kändes lagom.

När de inre delarna var smorda och förberedda var det dags att vända fokus till själva sammansättningen. 

Första läxan jag fick erfara var att ej gå för djupt på detalj när jag skruvar isär framtida projekt. T.ex. tjänar det inte mycket till att lossa spärren som håller fast magasinet. Om man inte tycker om att pilla med extremt små fjädrar som antagligen applicerats med en magikers hjälp hos tillverkaren. 

Samma läxa visade sig gälla gamla sikten.

Jag svor och svettades tillbaka både sikte och magasins-spärr, ren envishet höll mig från att kasta skiten genom fönstret, men tillslut var de på plats och jag gick med gråten i halsen vidare till nästa moment.

Mitt kära Haenel visade sig dock ha fler frustrerande ess i rockärmen och projektet att få ner hela pistong/fjäder-paketet var ett än värre helvete!



Först var det läderpackningen som tog emot precis överallt! Var till en början rädd att skada den men insåg att jag aldrig ens skulle få in den i manteln med sådan inställning. Fingrar klämdes, olja kletades och förbannelser kastades.
När hela kitet väl pressats förbi alla öppningar i tuben gjordes än en gång misstaget att ropa kusten klar.

Min föresats om att göra allt by-the-book kändes grymt ouppnått men jag skulle åtminstone få tillfredsställelsen av att ha satt ihop bössan, trodde jag.

Vad som slog spiken i kistan på denna ihopskruvning var att när allt väl kom till kritan så gick inte "Manshettenschraube-Stossröhrcgen" (aka. det lilla rörfanskapet) in i pipan där det skulle. Röret hamnade en aning vid sidan om öppningen och efter säkert en timme av frustrerat lirkande, med en familj som tröttnat på att jag tog upp hela köksbordet, så slog jag till reträtt.

Men som sagt, detta är inget nederlag, nu är handsken kastad och det kokta fläsket vidbränt! Nästa gång blir det ord och inga visor..

Gott nytt år!

Lyckades hålla igång bloggen hela vägen till nyår, litet steg för mänskligheten men ett grymt steg för mig! (Trodde personligen inte jag skulle palla längre än en vecka.)

Hade inte insett hur mycket tid som var tvunget att spenderas för att hålla en vettig uppdatering innan jag drog igång. Vill därför ta tillfället i akt att tacka alla eldsjälar, oavsett ämne, som under åren gjort min upplevelse som läsare till vad den varit/är.

Tänkte såhär i nyårslöftes-tider dela med av mina planer för framtiden. Vill inte vara orealistisk för jag är inte en person som håller nyårslöften, tänker därför köra den något luddigare varianten "nyårsmål" inför 2014. 

De mål relevanta för denna blogg är:

- Hålla bloggen vid liv i 1 år.

- Uppdatera med max 2 dagars mellanrum.

- Ta mig ut till skjutbana minst en gång i månaden.

Platsen för mitt, förhoppningsvis regelbundna, utomhusskytte planeras ske hos Stockholms Luftjaktskytteförening (http://www.sljsf.se). Fick nyligen positivt svar på min medlemsansökan och skickade i dagarna in avgiften för 2014. Ser fram emot att få ta mitt luftskytte-intresse utanför lägenheten.

Andra önskemål som jag hoppas uppfylls under året är att  min ansökan om inköpstillstånd för skyddsjakts-vapen går igenom, där valet av gevär kommit att falla på en .30 FX Indy.

http://www.airgunsofarizona.com/FX/INDYHP-R.png

Har förstått att det är många där ute som tycker det är slöseri att skaffa jaktlicens på ett luftvapen. Sen finns det säkert ett helt gäng till som har tvivel kring mitt val av gevär. Men hur kul vore det om alla hade samma prioriteringar i vapenskåpet?
För mig representerar Indyn allt positivt med luftjakt- /skytte i ett enda gevär (även om jag, som många andra, helst ser att vapen kläs i träskrud). 

Därmed kommer stor del av mitt 2014 spenderas hållande både tummar och tår för att ansökan blir godkänd, resultatet lär märkas här på bloggen;)

Tack för att du läser, jag uppskattar det verkligen.

Gott nytt år//David

Tillbehörs-pornografi Umarex Colt Government 1911

Passar på att slänga upp lite extra foton från Colt-tiden. 

Som jag har uppfattat det så fokuserar Umarex mest på sina produkters yttre och inte på precision. Har inga hårda fakta från multipla precisionstester som stödjer mitt påstående utan utgår helt från Umarex egen profilering där plinking med verklighetstrogna kolsyrekopior tycks vara ändamålet. 

Colten skaffades ursprungligen av min styvpappa i övningssyfte, eftersom den hade rätt vikt och känsla för att fungera som ett billigare alternativ att öva upp grepp och hållning med.

Eftersom magasinet i Colten var begränsat till kortare kulor så var inte ammo-samlandet så relevant under denna period. Men magasinskapaciteten till trots så saknades det inte accessoarer att lägga månadspengen på:)