Som det barn jag är, fann jag mig inom kort ögon-shoppandes
på Hobbex.
Finner inte deras utbud av gevär så tilltalande men upptäckte att det fanns en rad olika ammunitions-askar som jag inte provat och till relativt överkomliga priser.
Kände mig en smula dum då ammo fanns bakom disk och jag var tvungen att vara den där kunden som tar upp all plats i kassan och behöver personalens hjälp att plocka fram
burkarna för att titta närmare. Förstod att det kanske inte var standard-antalet askar jag plockade på mig då det snart dök upp frågor på hur mycket jag sköt.
Även killens kollega lade märke till den växande stapeln
och han utbrast:
-”Tycker du om att testa olika kulor så ska du prova de
där!”
Han pekade på raden med Crosman Destroyers.
I min åsikt är ordet "spränga" en överdrift när man refererar till licensfria
10-Joules vapen vilket jag förutsätter att han gjorde.
Att opponera mig mot främmande människors uttalanden är dock inget jag brukar ta mig frihet till utom i extremfall, bemötte därför hans kommentar på vanligt socialt manér och tog ett exemplar Destroyers när jag ändå var igång.
Ni kan dock ge er tusan på att sekunden efter att uttalandet
yttrats där inne på Skärholmens köpcentrum så sken det upp en liten kritisk djävul i mitt huvud som sa: - ”Challenge accepted!”
För att få perspektiv slängde jag in två andra diaboler med karakteristisk spets. En klassisk "wadcutter" representerad av RWS Meisterkugeln och en diabol som bygger på expansions-temat hos en jaktammunition, H&N Hollowpoint.
Förutom att H&N diabolen tog lite högt (mittersta tomaten) och därmed gjorde en mer synlig skada så blev resultatet ungefär vad jag förväntat mig, nästintill identiska sårkanaler med alla testkulorna.
I mina ögon talar bilden sitt tydliga språk, ordet "spränger" är en överdrift när kulorna transporteras ur vapen begränsade till 10 Joule.
Men att det är kul att skjuta grönsaker det är ett faktum som står stadigt vilken ammunition eller effektgräns man väljer att ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar