Från allra första början användes endast en "lagom" mängd pappskivor samt, i brist på andra oömma prylar, en reklamryggsäck som jag tyckte borde räcka för att skydda väggen. Vad som fick mig att ändra uppfattning den gången var införskaffandet av mitt FX Independence.
Det komiska är att jag klart och tydligt uppfattade missen vid första skottet. Men geväret var så tyst och genomslaget så definitivt att jag inte reflekterade över om kulorna kanske gick igenom. Langade därför iväg ännu en bom innan det började plinga i kulfånget.
Jag var mäkta förvånad när jag efter en stunds skytte upptäckte att de första kulorna passerat genom mina "skydd" som om de vore några tunna ark dasspapper. Därför är väggen numera utsmyckad med två skamfläckar tills dagen jag känner att jag lärt min läxa och spacklar över dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar